Sida 660 i originalet

660 [4. Bett af folk, hundar etc.] §: 3. Stt mange tjafma fig infunnit, font tjafma marit bitne af fptnbar, Ormar, @mjn ocf) tuargar; Siornar bita intet, utan riftna nteb tljeraS ftarda ramar oct) Hor; tfjet tärer ingen unbra; men at iag od) tjär in= förer folcfbett, tfjet fommer tfjer af, at od) någre fåbana patienter Ijafma giort anföfning out lafebom emot fåban får; ide attcnaft fåbatt font uti bitterhet od) Inrebe od) ftagSmål giorb äro; utan od) af unga tgftna tjnftrur, efter tfjeraS alt för ftora begäran; ja! 3a9 ï)aftcer på mina fjänber ntång ärr af fåban får, font giorbe äro, af t()e galna, pranbe od) afloettige perfoner, när iag ttjent meb åbertåtanbe od) Medica- menters ingiftnanbe tit Ijätfon tjutpit. Cap: V. Om iöenbrdtt. §: 1. Stt tfje mång ben font uti meniffanS fropp fonftigt fammanfatt äro, funna på mångfjanöa fätt, af åtffittiga fjänbeffer, brädiaS, fpetfaé, fåras, brptaS od) afbrtjtaS; ttjet ffer oftaft, od) är ide få atbeteS ftoårt at fännaS; bod möbofamaft uti f)uftnubet; äftnen od) när bettet är fpetfat efter brutit längs efter; fåfom od) frofjat, men att ftp den ftå Ijf mät uti tfjeraS jämna orbning, få at ingentfjera fauten ftå [r] utom tt)en anbra. Sont nu meb ^ufmubffåtenS brått är ttjet angetägnafte, äfmen fmårafte, få är mipafte tcdnet at igenfänna ffaban, ont od) tfjen är på tt)en inra, od) fåtebeS merenbetS böbctig; Jpmitfet ffer meb en tunan fnifS ubbS, etter nteb en fträngS fättianbe emellan tfjen fiufaS fram= tänber; Cd) när man rörer tf)er mib patienten fåbant mät tjba fan, tå är gobt tedn; men i mibrig I)änbelfe, faran ftor. §: 2. îit at bota Senbrått, är förfta od) bäfta fouften, at ju förre, ju bätre, ftätta tf)e uti Corbning fomna benen, på marfantt fätt od) maner, at ide bätra onbt meb t)ätften märre; fåfom tt)c Oförftånbige giöra. Seban nteb mät od) madert tittämpabe fpetor, bttfar od) brcba banb, ombinba ffaban, när ftutarne äro förft blöte giorbe anten uti bräumjn etter ättifo.