Sida 722 i originalet

722 [67. Peften.] förbi, °ä) nämner nu Ijär allenaft I)toab tag Ijär i nöbfall, od) utan nagon [o: någon] föreläfare fant ntäd)ta gobt mara, nanti, ÜDÎatftoIja, få tnäl at gifrna in uti marint öf}( eller bräntojn, eller od) Iag to tab af öl)l od) malört, eller od) PeftilentSmrtS blab od) ftiälfa, font iag I)är flanterab ågbe od) än äger; I)ttmr af jag od) mig betiäute font ()oS några patienter gå måfte od) få tfjent tl)e nog fjårba peftbölber öfna, I)toiIfe alle mib Iifmet blefmo befjålbne. Siog om tfjetta. Cap: LXVIII. Otlt PtnF eller ptff. §: I- ïfyenna StatnrfenS märdan at genont ^Sint affönbra t()et matn foin utur troffen flfta bör, är en ftor Siåbegåfma; tt) när feel tf)er uti är, tänneS många fmårigl)eter, od) tectn til fmåra efterflängar; Dd) ef)Uru> mäl man borbe t)är införa tl)e tectn font tagaS af enS fint eller urin, od) tfjer af bönta om fiufbontarS till= od) aftaganbe; Så är bod fåban tedn ju få (o)mifj font Dmif, mib mång tilfällen; tfjerföre går ntan fåbant Ijär förbj, od) frantbrager allenaft några flågor font allerntäft gängfe äro, näntl. om fioårigbct at låta fit ioatn; ont ^lobpinFanbe; od) om felet at intet Funna bålla munet. §: 2. -Çtoab t()et förfta angår, font gentenl. tallaS Stranguria, få t)är= tomer fåban fmårigt)et af åtftilliga orfafer, belS af feel uti itiurar.ta, f intblåf an od) röret; belS af fielfma matnet font f) afmer ttteb od)utifig I)årba od) Ijtoafja particler; äfmen af ofunb mat; fiutbontar; ftötanbe; fåranbe; IoatnetS länge förljållanbe; p. p. ©åbant at förefontma är bätre än önbra od) bota, belS ttteb in= märteS, belS utmärteS lätebontar. (Sfterföljanbe är nfttigt i fpnertjiet för gantla font mera flågaS ()är af än unge, ttäntl. 1. IJntet förtära tjårb, fur od) falt mat; et) fjeller miuft od) irarrnt bröb, ide geller ganta([t] öt)I eller brida när in få bräggen. 2. Jntet flå af fig matnet nteb tl)e ligga. 3. Sabftugugång är intet gob. 4. Sta fifon, JentoI)!, ©nbär, sPerfiIja, od) tflitt.