Sida 766 i originalet

766 [Gan och Galdur.] beraten föbt Ijabe, ja! ide en gång tiänftepigorne, font bag act) natt rueb Ijenne i jäng odj jäte lefloat. Sättet är jäbant, at uti et fåll läggeS en jaj, en ïatnb, en ntäjjingring od) ena pfalmboï; Orben join tvib fållan* bet framföraé må iag intet nämna; bod runtet Ijtoareft tjäran ftår, an ten loib fäfjuSloinböga, eller odj up uti qloiftarne af en jtor gran; StjueS tå någon meniffa, jå !an fjorfonan intet förbölja jig; men jtjneS ingen, utan allenaft något toilbinr, eller jom beljageligajt toija jig, en orm, od) än mera en orntfïalla tömmer fallanbeS i fället, jå !an ingen je Ijloab ttnber bältet ligger, eller när fojtret föbeS, eller finner jig föberjtau tljer toib några Mmpor; i ftjnerljet om ormjïallan loäl förluaraS af fjenna. Slt odj någre meb förnämba Ijäperi fött igenfinna tljem jom Ijafioa loarit mifjtänft för ftölb; lita jom tljet är berättat uti §: 7. tljet är odj för mig uptäät. St mtjdet loälförjftjlt ejrempel af tljetta förra må iag Ijär införa: N. N. ifrån N. N. en qminSpetjon af 21 år tom IjoS mig 1730, fröullen ganffa jlnåra öfluer ögonen, näj[a] munb, odj nåjtan Ijela troppen, be* KaganbeS jig toara ormjtnngen i anjidjtet; när iag frågabe när, odj tjitru tljet jfebbe, jminfabe Ijon loib börjon Ijjt odi tjt; boet tom omjiber i ttjjtfjet at uptöda janingen; näutl. när Ijon meb tljetta jållaubet jåg ut igenom fäljuStoinbögat i fäbobarne, fjögg Ijenne en orm i anjidjtet. ^ag öfroertalte Ijenne at åt minftone befänna fit lönjtaläge, bära fojtret loäl fram, etc. etc. tljet Ijon odj giorbe. Sltmlnaben lätteS på tljet fått jom infört är uti II: belenS IV: Cap: §: 2. — SJien tfjen i qloeben af barnS* börben. §: 9. SJtan må odj Ijär nämna tljet jigneri font näntneS Axinomantiay odj jter när en tjjja IjuggeS neber uti et trumb, eller tlubb; ide jå en* tannerl. at tljer mebeljt utforffa et odj annat, v. g. at få loeta Ijtoem tljen är jom något bortftulit Ijafloer; Såfont man finner af tljeraS jfrifter jom om tljenna Magia jtrifmit Ijajma; ttj jåbana galburmatare äro för mig ohtniga. Utan til tljen ättban, at meb tjjjor är Ijär än qtoarleftoor af tfje gamlas galenffaper; v. g. Sntet lägga tljem Ijårbt neber om torSbagSqmällarne, när farlen font tljen bär intommer. Sntet ljugga meb tljem loib jiöjtranben, feban jolen är nebergången. ^ntet lägga tljem på borbet; p. p. p. SJien tljer emot lägga tljem loib tröftelen när jä förjta gången om loåren utjläppeS; je §: 3. Sägga tljem på jtötta jfabar odj blånaber.