Sida 918 i originalet

H e I s i n g i c a. Stenklyfts karta öfver Helsingland. Broman omnämner (Glysisv. I: sid. 6) huru han af landtmätaren Christopher Stenklyft erhöll en del upplysningar om de råmärken mellan hvilka Helsinglands gränser löpa fram ; som det tyckes framgå, utarbetade Slenklyft äfven (originalen till) de numera förkomna kartor öfver soek- narne, som voro afsedda att åtfölja Glysisvallur I, där de här och hvar omtalas. 1777 erhöll Helsinge nation af Rector P. Boling en karta öfver Hel­ singland och Medelpad, daterad 1688, antagligen egenhändigt utförd af Stenklyft (inskrefs 1669 i ångermanländska nationen; blef sedan landt- mätare i Norrland och dog 1721). Tyvärr finnes denna originalkarta ej längre kvar, men däremot en af helsingen Eric Delin (landtmätare i Hal­ land) 1782 ritad copia (äfven denna skänkt af rector Boling), som dock endast upptager provinsen Helsingland. Denna karta är synnerligen nog- grannt och prydligt ritad; alla namn äro så omsorgsfullt textade att man kunde frestas tro dem vara tryckta. En jämförelse med Widmarks karta öfver Helsingland och de ut­ komna bladen af generalstabens karta visar att åtminstone de bebyggda trakterna äro återgifna i full öfverensstämmelse med själfva landskaps­ bilden. Däremot får man det intrycket, att utskogarne och obygderna blifvit uppritade mera efter hörsagor än efter verklig undersökning och uppmätning ute i terrängen. Särskildt vattensystemen äro här och där omöjliga att bringa i samklang med de moderna kartorna. Sjöarnes storlek och form, deras inbördes afstånd och deras aflopp visa så stora skiljaktigheter att man ej vågar lita på kartbilden, äfven med hänsyn tågen tillmöjligen inträffade förändringar ute i naturen, såsom uppgrund- ningar och försumpningar hos sjöarne, ändrade lopp hos åarne och bäc- karne, om ock dylika i enstaka fall kunna tänkas ha egt rum. Det mest framträdande exemplet på dylik bristande kännedom om verkliga förhål­ landet är att den visserligen långt uppe bland bergen och ensligt lig­ gande Alsjösjön i Bjuråker saknas, oaktadt den i storlek öfvergår t. ex. Forssa kyrksjö. Myr- och mossmarker äro särskildt utmärkta. Enstaka berg äro framställda i afbildning, däremot ej hela bergsträckningar. Likaså äro städerna och kyrkorna afbildade, de senare gula med röda tak, men ej naturtroget återgifna. Byanamnen äro tämligen ojämnt upptagna ; på sina ställen saknas hela grupper af stora byar. Pastoraten äro belagda med färg: gult, rosa och grönt i olika färgskalor; vattnen äro blå och vägarne gula med röda [stenjbroar. Byar och gårdar äro betecknade med röda punkter; bruk och masugnar med sina särskilda tecken. Kartan är ut­ förd i skalan 1 : 200,000.