Automatisk teckenläsning (OCR)
Detta är datorns automatiska avläsning av fraktur, inte originaltexten. Den kan vara helt oläslig och innehålla stora fel. Läs originalbilden till vänster.
. v fe '•
H e i s i n g i c a.
Anmärkningar öfwer Sochnarna Norbo och Biuhr-
åker uti Norre Contracte! uti Helsingland.
(Forts.)
VI: Flock.
1. Wid Finberg i Norbo fins hwit genomskinande katgul, så stora
flagor, som en tre ölirs slant, kallas här sparfgul.
2. Här fins och wed Syltan et äng, art utaf Probersten, lik Mag
net som tager Metallen til sigh, dock ganska hård.
3. Torwiggen som plägar sönderslå trän i skogen, synes på åth-
skilliga ställen mareken efter. En sådan fins och hos Organisten Lars
Matz Son Strandberg, hwilken säjes wara funnen för mer än 200:
åhr sedan, och föregifwes wara wärkehn Torwiggen. Samma sten är
et finger lång, swartare än Brynsten, flat på en sida, rund på den
andre. Fins wara brukat: ty han är skafwen på ena ändan, tar Metal
len til sigh, med honom kan man och polera, så och hwätja på honom,
såsom på et bryne.
VII: Flock.
1: I Somåhs ström i Biuråker fins en Figur sten, en aln högh,
är grå och fräten af watnet, påseendes såsom en glas Pumpa, med lång
hals, och såsom en liten rund tulrick ofwnn på.
Item wed Fäbodarna i Norbo som kallas Dyrwallen, fins en sten,_
och tyckes lika som en nakot man sutit där på.
VIII: Flock.
Ormstenen förmenes wara til, elfter en man i Biuråker Eric Abra-
hamsson wed nampn, gick för någon tidli sedan i skogen, och fick höra
en stor gny och fräsande, hwarför han gick åstad at se hwad å färde
war, och blifwer warse en stor myckenhet utaf ormar, som lågo uti en
rund wid kretz och blåste allesamman, men han blef der af så häpen
at han intet torde bida, utan skyndade sigh så mycket han kunde där
ifrå.
Thet samme tildrog sigh äfwen i Arberå på Stohröbn, som af
elfwen är kringfluten, warandes in emot Vr Mihl ifrå kyrkan belägen;
Ther kom förl. Sommar en Feltvebel wed nampn Magnus Häggebohm
oförmodehn öfwer en sådan ormahop, från hwilken han med bäfwande
fly måste.
IX: Flock.
1. Wid Finberg i Norbo fins rödbrun sten alt igenom, som rutar
sigh i stycken, men är intet starck: ty elden har gådt der öfwer och
kallas den orten kalekberg. Ther fins och stora bopkastade högar al
slag.
2. På åthskilliga orter fins uti Gråsten rödbruna fläckar och ia^
der, genomskinande såsom glas, äfwen såsom Rubiner och så hau a,
de taga glaset. _ ...
3. Uti Gråberg fins många åthskillige strek af allahanda slagz aig-