Bild 1058 / 1095

bevillning», uppmana Landshöfdingen att i hvarje socken ransaka och förhöra sig om huruvida Allmogen ville hafva sig godvillig alt erlägga 1 daler kopparmynt eller i stället utgöra den tidigare gengärden in natura. Bland öfriga klagomål mot ämbetsmännen i orten var äfven det, att kronobefallningsmännerna fingo upptaga l1/* daler af hvarje hemman för­ sitt besvär med kronouppbörden, sedan skioldekarlarne (allmogens för­ troendemän för skatternas uppbärande) blifvit afskaffade. Regeringen ansåg att befallningsmänuen borde låta sig nöja med sin lön utan att därut- öfver K. Maj:t ovetterligen betunga allmogen med någon ny utlaga. Riksdagsbesvären innehöllo också en begäran att K. Majd ville för­ klara »om ock de uti den landsändan skola njuta Kongl. Majds Gäst- gifvareordning och försäkring om skjutsfärds- och gästningsfriheten till godo, alldenstuud någre af dem på Landstinget äre med hårde ord och böter bemötte, då de sig hafva besvärat öfver gengärden och hästehållet. » IL Majd förklarade i nåder alt ock den landsändan skulle-hafva För- säkringsplacatet och andra ordningar till godo alt fullkomligen åtnjuta, så vida de efter sitt rätta förstånd blefve uttydda. »Men hvad anlangar böterna och den näfst någre af dem på landstinget är vederfaren, emedan Kongl. Majd är berättadt sådant dem vara händt för deras otillbörliga förhållande med oljud, olydna och gensträfvighet uppå Tinget; fördenskull vill K. Majd så ofvanbemälte orolige personer som Allmogén i gemen all­ varligen härmed i nåder hafva varnat, det de sig här efter för sådant oljud, olydna och gensträfvighet samt bullers uppväckande till vara taga, så kärt dem är K. Majds onåder undvika.» Orosstämningen synes dock hafva fortfarit. Särskildt synes styrelsens sträfvande att ersätta de folkvalda länsmännen med en särskild tjänste­ mannakår, som vore direkt beroende af länsstyrelsen, hafva bidragit till att underhålla missnöjet. Norra socknarne hade genom några utskickade klagat över landstingsbeslutet i Söderhamn 1663 i denna sak. Vid all­ mänt Landsting med gemene Allmogen af hela Helsingland på residenset i Hudiksvall 1666 »gaf hans Excellens befallningsmänuen (kronofogdarne) befallning att där någon af gemene allmogen obetänkt gjuter af sig alt intet vilja känna godt och gillt allt hvad som af hans Excellens Gouver­ neuren och Landsens 24 resolveras uppå allmänna Landstingen, skulle de densamme sluta i handklåfvar till händer och fotter, förvarandes i Gronones häkte till vidare ordre.» Och till yttermera visso innehåller en senare paragraf i protokollet ett åläggande för befallningsmannen »att där någon af gemene Allmogen icke vill utgöra det som 1663 pa Sudberhampns Landsting godvilleligen beviljades till Landsens betientes underhåll, skall han densamme låta sluta till händer och fotter i handklåfvar och i kro- nones häkte här i Hudwikzwaldh inkasta, att där vid till vidare ordre, vid vattens och bröds tärande förblifva.» Ungefär samtidigt funno sig underlagmännen föranlåtna att hos K. Maj:t klaga öfver »hvad oskick som nu af några oroliga personer på de orter sig inritat hafver, det de hvarken deras vanliga lön eller öfliga skjuts och gästning hafva velat bestå». Rikets råd vågade tydligen ej vidtaga några kraftigare åtgärder för att ej ytterligare uppegga det hotande missnöjet, utan inskränkte sig till att gifva tillkänna sin vilja och befallning, att de å bägge sidor göra sin Pligti och slutligen en uppmaning till landshöfdingen, det han skulle laga