Sida 883 i originalet

883 obekant tidpunkt till Helsinge nation av Bromans måg v. häradshövdingen An­ ders Gropman (f 1783). Den är, förmodligen genom nationens försorg, inbunden i ett blått pappband med skriven vit ryggskylt. Under årens lopp har volymen förklarligt nog använts av forskare m. fl., varom bl. a. en del rättelser och tillägg av olika händer vittna. Dessa sakna icke sitt värde — låt vara att det ges undantag —■ och ha därför i de flesta fall medtagits i utgåvan (inom klammer). En avskrift av verket, utförd med driven stil från 1700-talets mitt eller senare hälft, förefinnes i Kungl. Biblioteket (signum: H. 8), dit förvärvad på bokauktion i Stockholm 1854, då den kände storsamlaren kungl. sekter A. M. Lundholms (f 1864) böcker, handskrifter m. m. avyttrades.*1 Även denna volym har varit uppmärksammad av den genealogiska forskningen, som det vill synas tidvis mera än originalmanuskriptet.2 Den företer emellertid mycket få ändringar och tillägg i jämförelse med originalet. Ett visst intresse har en i Stockholms-avskriften förekommande uppgift, att ett dussin personer, flertalet köpmän m. fl. i Hudiksvall3, »hafwa inlöst Sal. Probs- ten Bromans Genealogiska Tabeller», alltså väl avskrifter av enstaka släkters genea­ logier, som för vederbörande haft särskilt intresse. Bromans verk måste utan fråga betecknas som en för sin tid märklig och betydande prestation, särskilt beundransvärd med hänsyn till de svårigheter av skilda slag, som författaren haft att kämpa med. Av tryckt genealogisk litteratur existerade ju på hans tid så gott som intet, om man bortser från de kungliga och adliga ätteledningar o. Iikn., för vilka han icke hade någon nämnvärd användning. Det material, med vilket han hade att arbeta, utgjordes av allt att döma så gott som uteslutande av handskrivna ting. Huvudkällan fann han givetvis i kyrk­ böckerna, där sådana bevarats och i den mån han kunde bereda sig tillgång till dem, vilket säkerligen icke alltid kunde ske direkt och genom självsyn. En del matriklar o. likn. har han också använt — det gäller om universitets- och nations- matriklar i Upsala — men åtskilligt av hemstadens och landskapets arkivmaterial har legat utom räckhåll för honom i de centrala arkiven i huvudstaden. En för­ modligen högst väsentlig del av de uppgifter han behövde har han —- bortsett från muntliga meddelanden, som säkerligen varit rätt sällsynta — alltså nödgats torde emellertid vara ovisst. (Hänvisningen till Hambraei arbete grundar sig på en anteckning av Glysisvallur-editionens initiativtagare och främste redaktör, numera avlidne kamreraren K.-A. Hægermarck, här cit. K. H-K.) 1 Utgjorde No. 89 i folio i den tryckta katalogen; jfr Carlander, Sv. bibliotek o. ex-libris, 2:a uppl., D. 2 (Sthm 1902), s. 468 f. 2 Till åtskillig del torde detta sammanhänga därmed, att G. Indebetou i sin uppsats 'Om källor vid släktforskning’ (i Personhist. tidskr., Årg. 9, 1907, s. 31 ff.) endast omnämnde Stockholmskopian. 3 Man möter här bl. a. personer som rådmännen Peter Alftin (f. 1714, t 1794, jfr ovan s. 735, r. 10 nedifr. och nedan kommentaren till detta ställe), Eric Regnander (rådman 1771), Lars Lindwall (f. 1737, rådman 1787; riksdags­ man), Peter Wallström (mångsidigt verksam under snart sagt hela senare hälften av 1700-talet) och Göran (Georg) Westman (f 1807), vidare Contracts Probsten Eric Scherdin (f. 1728, f 1806, kyrkoh. i Hudiksvall 1770, kontraktsprost 1784, vice 1780) samt handelsman Olof Westman, brukspatron (Galtströms bruk) och stadsmajor. Kopieringen tycks ha skett någon gång under tiden 1780—94.