Sida 942 i originalet

942 S. 7j7> r- 9- Om Johan Holmer(us), f 1737, se Hm., D. 2, s. 186. S. 717, r. 12. Om kyrkoh. Isaac Broms, se Hm., D. 3, s. 371; av barn nämnas ytterligare 2 döttrar Helena och Eva; sonen Petrus uppges ha blivit härads­ hövding. S. 718, r. 7 ff. nedifr. Peter Hansson Thel i Gefle är mest känd som orgel­ byggare. Om honom säger Abr. Hülphers i sitt bekanta verk ’Historisk afhandling om musik och instrumenter särdeles om orgeverks inrättningen . . .’ (Westerås 1773), s. 180, not 18, att han »upsatte flere werk i Norrland omkring år 1660», och av texten framgår, att detta bl. a. gällt Skellefteå (1647), Umeå (1649), Uleå- borg (1651), Piteå (1662) och Söderhamn (1663) samt av landskyrkorna i Helsingland Alfta (1658) och Delsbo (1660), se s. 234, 245, 260 f., 299 f. osv. — När V. Behm i Stamtafla öfver släkten Behm (Sthm 1913), s. 6 och 41 uppger, att Margareta Behms make skulle ha varit »orgelbyggaren Hans Thel, som bygde orgelverket i Gäfle kyrka», så innebär detta en namnförväxling (plus en skäligen osäker sak­ uppgift). När emellertid Broman skall nämna den av Margareta Behms bröder, som var faktor i Söderhamn, gör han sig å sin sida skyldig till att nämna Daniel, som blev statssekreterare, hovråd m. m., i stället för Hans, som är den avsedde (se V. Behm, anf. arb., s. 6 f., resp. s. 28). Om fru Margaretas misshälligheter med kyrkoh. O. Aurivillius har Sehlberg åtskilligt att förmäla (D. 1, s. 129, 558; D. 2, s. 406). S. 719, r. 8. Hans Pedersson Thel var en betydande man i Söderhamn, jfr Jensen, Bd 1, bl. a. s. 84, 89; om hans och makans epitafium och gravsten, se Broman, Glysisv., D. 2, s. 423 o. 425 (jfr Jensen ibid., s. 58, 59, 62). S. 719, r. 10. Om Anders Birgersson Gadd se ovan s. 675 med kom­ mentar. S. 720, r. i ff. Söderhamnssläkten Djurberg är behandlad av Örnberg, Årg. 7 (1891), s. 163 ff. S. 720, r. 13 ff. Om Daniel Diurberg se främst H. Pleijel i Sv. biogr. lexikon, Bd 11 (1941—45), s. 284 ff. med där anf. litteratur. (Jfr Hm., D. 3, s. 259 f. rörande barnen m. m.). Se även ovan s. 676 beträffande makan. — För övrigt bör erinras om det kända förhållandet, att Diurberg livligt intresserade sig för sin hembygds historia och beskrivning och att man säkerligen med fog antagit, att han som nationsinspektor stimulerat Bromans intresse för detta ämne. Själv har Diurberg författat dels en Helsingia illustrata (på svenska), dels supple­ rande Annotationes historicæ (på latin), varur varjehanda utdrag avtryckts på omslag av Glysisv.-editionen (bl. a. H. 7, 8, 11—14). Se om handskrifter och utdrag K. Hægermarck, »Helsingboken», s. 41; A. Forsbom, Litteratur om Hälsingland, s. 27 f. S. 720, r. 13 nedifr. Om Diurbergs måg Simon Melander (f. 1684, f 1762) se Hm., D. 1, s. 458; om dennes son Daniel M., 1777 adlad Melanderhjelm (f. 1726, t 1810), professor i Upsala, K. Vet.-akademiens sekr., kansliråd, se Annerstedt, Upsala univ: s hist., D. 3: 1—2 (passim, se regist.), och särskilt N. V. E. Nordenmark, Fredrik Mallet och Daniel Melanderhjelm, två Uppsala- astronomer (Upps. 1946). S. 720, r. 5 nedifr. Om Diurbergs måg Magnus Thelaus (f. 1687, f 1765), vilken först var matheseos lector i Gefle 1722—34 och sedan teol. lektor med Hille som prebendepastorat, se Lundén, anf. arb., D. 1, s. 280, 282; Hm., D. 2,