Automatisk teckenläsning (OCR)
Detta är datorns automatiska avläsning av fraktur, inte originaltexten. Den kan vara helt oläslig och innehålla stora fel. Läs originalbilden till vänster.
959
S. 764, r. 22. Kyrkoh. Hans Gevalius nämnes i Hm. (D. i, s. 477) Johan
Gavelius (| 1695). Dottern Brita var född 1669.
S. 764, r. 23. Lars Lo och Brita Gevalia samt deras barn återkomma nedan
s. 815.
S. 764, r. 7 nedifr. Om kyrkoh. Carl Lode se Hm., D. 2, s. 42; hans maka
nämnes här Christina Wünerberg, dotter till hovkassören Peter Wünerberg.
Jfr nedan s. 815.
S. 765, r. 2. Ifråga om Michael Erikssons barn torde Bromans här gjorda
uppställning näppeligen kunna godtagas. Det finns nämligen åtskilligt, som talar
för att Petrus Celenius (a) icke varit son till Margareta Bose utan född i ett
tidigare gifte och sålunda varit blott halvbror med Nils och Michael Jerf (b och c).
Se om Celenius Hm., D. 2, s. 51, där han också anges som halvbroder till Michael
Jerf, och ovan s. 635 omtalar Broman själv Celenius som »Stiufbroder» till Michael.
S. 765, r. 5 f. Om Nils Mickelsson Jerf, borgare i Härnösand 1676, rådman
1689—94, död 1699, »en av de mest inflytelserika männen i staden» se G. Bucht,
Härnösands hist., D. 1 (tr. i Upps. 1935), s. 125 f., 146 ff., 153, 227, 331, 370,
497 osv. Gift 1:0 med Katarina Eriksd:r Mört (j 1678), 2:0 med Anna Marga
reta Ruta (| 1686).
S. 765, r. 6 f. Om Catharina Nilsdotter Jerfs make Jon(as) Petri Nybe-
Lius upplyser Helsinge nat:s matrikel (ms. U 700 c), s. 115, att han var bördig
från Idenor (Hels.), blev student i Upsala 1694 och prästvigd 1700, men »fortuna
adversa semper vexatus, diutissime præconem egit in Enånger», och 1728 blev
han spetälsk.
S. 765, r. 9 ff. Om Michael Jerf och hans familj se Hm., D. 1, s. 352 och ovan
s. 635 ff.
S. 765, r. 18. Om Margareta Jerf, hennes man kyrkoh. Anders Bæckner
(f. 1688, J 1767) och deras barn se ovan s. 636 med kommentar.
S. 765, r. 14 ff. nedifr. Även ifråga om Michael Jerfs övriga döttrar gäller
den redan av Broman gjorda hänvisningen till s. 636 f., vartill må fogas en erinran
om kommentaren, där sådan förekommer.
’Tilsatsen eller Bihanget.’
S. 767 ff. Ifråga om BuRE-släkten, som redan framskymtat något på tal om
släkterna Grubbs och Halenii ursprung (kommentaren till s. 620 f. o. 642) och som
ytterligare kommer att beröras här nedan (s. 771 f. med kommentar), är det att
märka, att Broman tydligen utan någon kritik accepterat den Bureska släktsagan
om Fale den äldre i Byrestad och hans ättlingar, en sällsam fantasiprodukt, som
för längesedan av den historiska kritiken förvisats till legendernas luftiga värld —
om denna sagas ursprung se L. Bygdén, Om ursprunget till den historiska myten
om Fale Bure (i Samlaren, Årg. 11, 1890, s. 43—75). I viss utsträckning har Broman
också gjort bruk av den av Johannes Bureus uppgjorda ärorika och genom
hela medeltiden förda genealogien över släkten. Själv har han ägt en dylik stamtavla
— en 'Buræana genealogia mscpr.’ förekommer i den i Stockholm 1757 tryckta