Bild 1015 / 1045

2. På skogen wed Afliolm i Biuråker fins en sådan jordart, åfwan rödt, guhl närmast, et qwarter diup hwardera, dock somlig städz mindre, har tämelig starck lucht, och smaker rät illa alunachtigt. Ther under är sand, och såsom fihl spån af Mässing, sedan 1er och grof sten. 3. Viol brun jord fins wed Thuna berget, item wid stora wägen wed Iggesund uti stor myckenhet. IV: Flock. 1. I Norbo på Fäboskogen fins et stort rundt håhl i berget, diapt wed pass 10: Fambnar ehr något mer, och wäxer skogh där uti, kallas Gropom däld. 2. Fäbostället Somåhs i Biuråker har jämte sigh en liten källa, af hwilken med watnet utflyter hwit sand, utan mäl, gran och fin, såsom miöhl. 3. Swart och Brun sand sammanblandat fins vid Norbo åhn. V: Flock. 1. ' Ved Deger ölm i Biuråker fins en Fluss wed Elfwen, som flyter utur jorden i stor myckenhet, såsom jäst ehr slipgår: När man rörer där uti fräser thet såsom jäst i sin största jäsning; och sandbacka är på alla sidor. Men hwad nytta denna blöta materia har med sigh, wet man intet. 2. Uti Middagz berget wid Biuråker, fins sten som är eldfast, påseendes såsom grof järn malm, dock något swartare med grofwa glas­ korn uti, och synes som den wore uthsprängd genom berget. I samma berg är strek både af silfwer och kåppar kies, hwilken sigh tränger uth genom berget på båda sidor. 3. 1 Norbo wed siöstranden fins rödbrun slen, med kritachtiga korn uti, påseendes såsom brändi 1er, men är eldfästare än något 1er eller tegel. 4. Hällebergz art fins af åthskillig slagh, somt grof tärnachtig, somt gran och tät, af åthskillig färg, röd, grå och swart med grofwa swarta korn uti. 5. På åtskilliga ställen fins blågrå sten ganska bård, som utan til frätes, lik som wore den af Matkar äten, och kallas klåsten. NB. När någon, som har frätande kläda under fotterna, gnider sig där på, läkes klådan. 6. Wid Mowiken i Biuråker fins sniöhwit sten, sitjandes utan på Helleberget, som sniö drifwor, kallas wådeldz flinta, men sielfwa grå­ berget, ser uth som kalckstenen. 7. Wid Biörsbo fäbodar i Norbo, fins berg, som är sönder sprucket rutewis, af allahanda slagz färg, Blå, Hwith, Grön, dock mäst Brun; tar eld som flinta, tar och något på glaset. 8. Klappur af åthskillig slag fins öwerflödigt NB: Kyrckioherden Ehrewördige Hr Mårten Rogstadius har mig berättat, at des Farfader månde af et åkerslycke borthämta al klappur, i tancka at åkren skulle blifwa bätre fruchtbärande, men fant wederspelet, så at han nödgades föra stenarna tilbaka, då åkren kom til sin förra dygd igen. (Forts.) Edv. Berlings Boktryckeri A.-B., Uppsala 1920. GÖTEBORGS STADSBIBLIGT