Sida 149 i originalet

[II: III: 2. Får.] 149 fomaren, än mate od) fumpige; gifwa tfjent tort [alt blanbat meb malt; SteFe fallat; tl)et är gobt; äfwert [alt matn [tunbom at briefä; Sof a[ Slfp od) SJiörf äro od) gob; äfmen [mått Bö a[ blomfterängar. §: 5. Samben [om föbaé böra tttäl anfaé, ocB tBe enba[t til lifé läggaé, [om äro friff, od) föbb af friffa SCRöbrar o cl) gnmrar; Bwilfa blifma Bo§ fttta möbrar at bia, [å länge tBe warba 2: månaber gamla; Colerus unnar tl)em 4: månaber; men l)är å orten bja tBe [å länge någon miölf är til fuganbeé af mobrens tifjar; emeban fåren Bär fällan miölfaö; mäft för tl)en orfafen [full, at ullen Hfefto mera wäpa må; faft än Salander menar tifet ullen Ijfafult tuärer, om tlje än tre gånger om bagen miölfaé ffulle, [åforn tt>et ffer i Spffa orterne; DJien JpeIemtgIanb är intet Spff= lanb. går lambet om wåtjren od) [omaren, när wad'ert wäber är, följa mobren åt ute på mardene, trifweé ttiet bätre, än at ftängaö inne, od) få aflenaft bja om aftonen od) nattene när mobren inftänges ; [åforn ttågre föreffrifnmt; ti) af fåbant frånftänganbe, fan lättel. t£>et ffe, at en Bwar ide igenfänner fit, od) [ålebeé tt)e älbre IamBen taga bort Bwab tlje t)ttgre niuta borbe. Räuber od) ofta at Sadan eller SMggan intet fänneö toib fit Samb ; tt) är ide oråbeligit; tBet od) Colerus od) flere påmina; at [åbatt Sada ftängeä uti et rum, Bwareft [må grifar eller Bwalpar meb Benne äro; Bwilfe när tBe begt)mta röra od) omafa Benne, eller od) Sambet, tänbeö tBen naturliga färlefen up til Sambet. SBet Bänber od) ide fällan, at tBen ena SMggan tager til fig tBen anbraé fofter. §: 6. SJrufe= eller @um[e=Sambett, [om ide brufaö ffola til alfter; funna fnöpaé, ruttaö eller utffäraé [tenante, Bwilfet ffer utt HZebanet meb en Bwafj fnif; tå pungen febermera igenfömaé oef) [faben [mörjeé meb [mor od) brämojn; när IBe äro 3. el. 4 wefor gamle; faft än nägre [om Bär om ffrifma, braga ut tiben til 5:*f månaben, Bwilfet intet gobt är. Sl)e§e gällingå brufar få ml)den od) gob ull, ocB bätre fött än tBe anbra fåren, faft ffinnet fient ma[r]ber. §: 7. Slt månge, [om Bafwa ffrifwit om går, i fpnerBet tBe gamle, tl)et föregifwa, at om gåraBiorbeit [fal tuät trifwaé od) tiltaga bot- an- talet wava ubba; Bwilfet än. månge Båda fig toib, [å meb fBetta [om annat fäflag; Orfafen fan man i Baft ide mål meta; om ide blotta in= bilningen od) tl)e gamlas [tarda efterfölgb. DJien tBet är [äfert, at ingen förftånbig Bu^Bdllare lägger mera SJoffap od) fler går til lifg, än åré= wägen gifwer til fober; tBerföre är bätre föba wät några; ätt [wälta låta många, odj få laga at tBe gamla få tBet [om tBern tiänar, od) tBe pngre, grannare fober, tBet må wara Bö, Söf eller SJete; Bctlm brufaå Bär intet; Jpafre ide Beder. Od) faft än f()e äro mpdet bräfanbe efter watn,