Sida 934 i originalet

934 [Bränwin.] I: Sp räMJcäftare font föra på fminen ftörre debet af branf, än af fäb, äro Algebraici, ocf) Mathematici font meb fina tuber ocfj uträfningar giöra Sonbeni fornlaba ocf) fäbeébob få ftora, fåfom färingen, ftåenbei Inib fjafsftranben, fabe fig fe et ftort fFep, långt uti fiön; når tf>et war t faning en FranF fom fatt på bennes ögnabwarf. DIIImogen f)är i fanbet, i alla bäfta åren, åger fnapaft tilrädelig fäb til bröb ocf) ftraagt bricfa, lång [t] ntinbre til bränlojn, odj tf)er af branf at föba flojn. II. ©amma Aritmethica brnfai odj tå, när 1: Sunna flöfäb, malen til ntiöl, od) giftoen floinen, är Mtre od) brtjgare, än branten af 1: Sunna gob od) ftrbfäb, bränb til Bränmfn; SIjet fan toäl mebgiftoai, om bräntofnet tl)er af faftabei i fiön. Propertius ffalbar: Fama mendax mixtaqve cum veris, paffim commenta vagantur. III. Jf)e uträfningar fom giörai, at tfjet är ntjttigare Ftopa flåfF, än föba fwjn; äro af I)öga §errar od) rifa ©tånbiijlerfoner upfatte, fom äga ftora peningar, men fögo funffap om IjentaMbruf. Sn förfidjtig l)u§f)ållare ffaffar f)älbre af egit bo, Ijtoab fom nöbigt är, än fom fiöper tljet famnta; föfer od) at utan ffaba funna fälja freatur, än meb ffaba tfjem inföpa; laganbei äntel: få, at freaturen til Iifi läggai efter föbon; emeban tben är elaFer brunn, fom man måfte bära wattt uti. IV. ginnai od) fåbane görflagimafare, font ffrifma at för Ianb OCb riFe är bätre åga bölfofatna UTentfFor, än feta fwjn; eme> ban SranFen är fFabeltg för ftntnen, ocb fläfFet för mentfFtomen. S^et förra är aïbelei faut; få framt mer än ntånge nteniffor ide Ioore luörre än fmfn. SIjet fenare åger ingen fäfer grunb; Ü) lät få mara, at branf ffulle mara ffabelig för fmfn; tfjet Ijan bod) i faning intet är, emeban tl)e utmälja tljen fram för annor mat; IpoiIfet natureni brift utmifar; fåfom Ijoi annor freatur; v. g. Ijäftar brida Ijälbre matn, od) fminen branfen, än mjuer; om tfje än more Dlenffa, meb foder uti. Sraufen är finare, renare, p. p. än alt annat, fom fminen flaffa uti fig. ^ngen är få mädjtig af branf, at Ijan enbaft tl»er meb fan föba fmin; Ijär å orten; utan tf)er uti blanbai fpoarjeljanba, v. g. bardntiöl, bard, agnar, Ijöfalla, Sjnfnopp, gifjl, fiffråf, been, biffmatn, fålblaber, frufen tjäft* od) meniffodräd; meb mera; Ipoar til branfen är tljen tiänligafta od) loaradjtigafte iblanb aubra liqveurer. DIt tljen od) brufai i IjadeIfer för I)äftar; $ bröb=begar för folf, fåfom braf eder mäff; tfjet är allom Ijär fitnnigt; Sfjerföre föfei tljen efter i Ijui= pilen, fåfom mtjdet uöbig för fattigt fold, anten at fielf tljen tilmärda,