1008 / 1095

Hagman», men antog senare namnet Phragmenius; prästvigd 1660, blev han slutligen kyrkoherde i Munsö (Uppl.) 1671 (Hm., D. 2, s. 283); han var gift (hustruns namn okänt) men avled barnlös 1690. Vernic — vars utelämnande hos Broman anmärkts av en senare hand (s. 865, r. 5 nedifrån) — blev samma år som brodern student under namnet: »Vernicius Jonae Hagman» men kallade sig senare likaledes Phragmenius, blev fil. mag. 1661, prästvigd 1663, kollega vid trivialskolan i Stockholm 1659, senare konrektor där; avled ogift 1665 (Wallenius, s. 219). Sofia Vernicia blev, som ovan s. 624 omtalats, gift med kyrkoherden i Järvsö (Häls.) Jacob Grubb (f. 1631, d. 1701); hon dog 1696 (se Wallenius, anf. st. och ovan s. 624 med kommentar). S. 865, r. 3 nedifrån. Om kyrkoherden i Delsbo Jonas Phragmenius (f. 1639, d. 1704) se Hm., D. 1, s. 280 f.; Wallenius, s. 219 (1692 som år för magister-promotionen måste vara tryckfel för 1672). S. 866, r. 2. Den här hos Broman och annorstädes förekommande missuppfattningen, att Jonas Jonsson Phragmenii maka Elisabeth (f. 1630, d. 1706) skulle tillhöra den kända lärdomssläkten Aurivillius (bördig från Örbyhus), har kommit en del oreda åstad. Så t. ex. har Erik Sehlberg (Gävle och dess släkter, D. 1, s. 4) och Anrep (Svenska släktboken, Bd 1, Sthlm 1871, s. 423) placerat fru Elisabeth såsom yngsta dotter till Olaus Christopheri Aurivillius (f. 1603, d. 1668) sist kyrkoherde i Gävle, vilket är alldeles obefogat. Ty i själva verket tillhörde hon en helt annan släkt, nämligen prästsläkten Agrivillius (från Åkerby i Uppl.) — detta framgår ovedersägligt av den gravskrift på latin och svenska, som författats till hennes jordfästning av Nils Celsius (sedermera professor) och hennes systerson rektor Ol. Enecopiander (jfr ovan s. 679). Hon antas ha varit dotter till kyrkoherden i Åkerby Olaus Magni (om vilken Hm., D. 3, s. 477 dock ej känner något närmare). I ett första gifte var hon förenad med akademifogden Per Bengtsson Noræus på Edeby i Uppsala-Näs, d. 1667. Jfr härom Wallenius, s. 219 f., ävensom B. Hillgren i Från flydda tiders Delsbo (Sthlm 1942), s. 19 ff. S. 866, r. 4. Bromans uppgift »ende Sonen» om Jonas Jonsson Phragmenius (d. y.) är förmodligen riktig, ty Hm:s uppgift (D. 1, s. 281) om ytterligare en son, som skulle ha varit kyrkoherde i Gudmundrå och hetat Nils Wallenius är uppenbart felaktig: någon kyrkoherde med detta namn har aldrig funnits där. (Om kyrkoherde Magnus Nicolai Wallenius, stud. 1633, kan ju ej vara fråga, se Bygdén, Härnösands stifts hm., D. 1, s. 276 f.; om hans härkomst se ibid., D. 4, s. 394.) S. 866, r. 5 ff. Om kyrkoherden i Segersta (Häls.) Jonas Phragmenius (d. 1740) se ovan s. 605 f., 829 samt Hm., D. 2, s. 438; J. O. Nordlund, Lärare vid Hudiksvalls skola (1934), s. 15 f.; Wallenius, s. 222. Att hans maka i första giftet hetat Rök (Röök) och ej Krok, som Hm. uppger, framgår redan av Bromans initierade uppgifter om hennes härkomst (jfr även Wallenius). S. 866, r. 16. Elisabeth Phragmenia avled i Övertorneå 1752 och begravdes i Hietaniemi kyrka (H-K enl. gravskrift i Flintenbergska samlingen Vol. 3 in folio, Hudiksvall). Hennes make Jacob Turdfjell avancerade senare till kapten vid Västerbottens regemente; han var »en tapper krigare och riddare av svärdsorden, född [1695] i Nyenskans [Ingermanl.], hade varit med i Carl XII:s krig 1718 och avled [1785 11/9] 91-årig i [Neder-]Torneå» (Bygdén, anf. arb., D. 2, s. 258. Uppgiften här, att han efter Elisabeth Phragmenias död skulle ha gift om sig med en dotter