1043 / 1095

I de av Gästrike-Hälsinge nations arkiv förvarade äldre protokoll finner man en enstaka notis om en nationsfest som någon gång i mitten av 1700-talet firades tillsammans med Roslags nation, utan att man av sammanhanget kan utfinna orsaken till denna gemenskap. Då man sedan kommer underfund med att de tre nationerna under större delen av århundradet hade samma inspektorer, väcker det förvåning att detta förhållande ej kommer till synes i de bevarade nationshandlingarna. Något mera härom kan man dock inhämta av Roslags nations protokoll, såsom det framgår av den av E. Lewenhaupt utgivna historiken över Uplands nation. Hälsingarna utsågo 1698 sin landsman, professor Djurberg, till inspektor; fem år senare följdes deras exempel av gästrikarne samt 1712 av roslagi. Vid Djurbergs död 1736 valde gästrikar och hälsingar prof. Beronius (kyrkoherdeson från Hudiksvall) och efter att förgäves hava vänt sig till ett par andra professorer, enade sig snart även Roslagi om honom; ett val som dock ej vann konsistoriets gillande, då man numera ansåg att en professor borde få utöva inspektoratet över högst två nationer samtidigt. Roslags nation hänvände sig emellertid till kanslern; men det var först sedan Riksens ständer fäst sin uppmärksamhet därvid och påyrkat att nationerna måtte bibehållas vid sin gamla rätt, varom Beronius erkändes som inspector. Vid hans avflyttning från Uppsala föll de tre nationernas val på hälsingen prof. Halenius (1746—1753). Under denne hyrde de tillsammans en kammare för att där läsa gemensamt anskaffade avisor; även avhöllos där gemensamma fester. Detta samarbete fortfor även under hans efterträdare prof. Benzelius (1753—1760). Efter dennes utnämning till biskop förenade sig åter gästrikar, hälsingar och roslagi om de förras landsman prof. Clewberg (1760—1776). Gästrikarna söndrade sig emellertid från de andra och valde prof. Hesselgren. Ännu en gång (1803—1808) hade dock de tre nationerna en gemensam inspektor, prof. Almquist. Kort efteråt, 1811, sammanslogos Gästrike och Hälsinge nationer till en; Roslags nation hade då redan gått sin egen väg och uppgick senare, 1830, i Uplands nation. Vad som egentligen föranledde gästrikar, hälsingar och roslagi att så länge hålla tillsammans är numera svårt att utreda, då ingen antydan finns i officiella handlingar; någon formlig förening kom ju ej heller till stånd. Man märker emellertid att rätt många ynglingar från Roslagen besökte undervisningen vid Gävle gymnasium. Därtill kommer det ömsesidiga utbytet av präster; så finner man under tiden 1650—1800 9 roslagar i Gästrikland och 10 i Hälsingland, och i Roslagen ej mindre än 15 gästrikar och 9 hälsingar. Dessa blevo väl mestadels ingifta i de infödda prästfamiljerna och de täta släktförbindelserna inom just de kretsar som gåvo det största tillskottet till de studerande nationerna torde hava åstadkommit att dessas medlemmar såsom befryndade kände sig särskilt dragna till varandra under studietiden.