199 / 1095

Som bobar Phoenix här å nyo komma op; Gud give vår Carolus-vagn sitt gamla, goda lop! Gud give vår Stad och land, i olje-föttren hoppa! Med råd, med frid, med kraft, de/ariga munnar stoppa! Gud hafve här sin eld, sin ugn, sin Alndas ljus, Sitt tempel, länge, väl, i detta nya hus! Hans Allmakts rike-skygd, det skärme, skydde, trygne, Och med särdeles Nåd, så överskygge, sägne, Som Arken Israels, som Salmons högre chor, Som Bethel, Herrans hus, där Herren själv bor. Han låte Castais flod, Bellonæ eldar släcka, Att Hudiks ädle ätt, må Auni åldrar räcka; Han låte Bore här, den Morgonstjärnan se, Som Megalander fram ur molnet månde ge, Han flytte Svithiod, och pelungiga Hudiksvaller, Med ädla frukter, som på Josephs lande faller; Han signe oss, och dem, som likt Gamaliel, Stå bära Arons sköld, bevaka Levi eld. Tyranni Schola likt, och den Prisvilla sade, Samt den en Nympha där till första grunden lade; Att Fader sticke här, sitt rika gatebur, Skall Mercur finna må Pandora tomma list, Han vatne alla små Parnassens ädla blommor, Med dagg af Sion, och den suck af Herren tömmer; Att detta Helicon må täta blommor få, Sin börd, å Libanon, som sköna Cedrer ta. Den Städernes Gud, satt oss och här förlätte, Att vi med hjertans fröjd, i frid, stedd honom hälle; Och Herren, stor af nåd, han vare alltid blid, Och vare Herren när, nu, och i evig tid!!! Sedan detta var utropat, upläste P. P. Ifæus den 46:e, 11. Davids Psalm: ifrån början till slutet; Här strax på läste E. Vallbeck den 67:e Psalm, vilken när han sluten var, begynte P. O. Geftrin denna sången: O! Gud som ej de spädas röst fördömmer, etc. N:r 330. När den var utsungen, slöt Mag: O. Broman; som allt medan det ovanstående förrättades, uti stolen stod; med Herrans välsignelse; Sedan han stigit neder och intagit sitt rum; slöts Acten med: Förläne oss Gud etc.