227 / 1095

3. Enånger. Ett mycket skönt Maria-bild, som på fållarna av sin klädnad har många äretitlar; står så skrivet: IAAK HAAKEN: GVILLE: SON MALER. Denne påstod målare har varit mycket namnkunnig här i landet, ty hans namn finnes på mångestädes; var och förmodligen bott här i Enånger och på Glätta; se Tit: II. I: §: 1. Skranket av svarvade pinnar, med däröver stående ett stort beläte, nämligen Christus på korset, blev borttaget år 1712 och i stället insatte pyramider [annan stil: som tillika med skranket blevo förgyllde år 1737]; att avdela choret; se Tit: IX. §: 4. Predikstolen, av trä gement gjord, flyttades år 1713 ifrån den södra till den norra väggen, sedan fönstret på den södra var upphugget. Den gamle, som förr i kyrkan stått, är nu till ett skåp gjord i Upplånga länsmansgård, varest den utsatta målningen visar åratalet 1646 d. 10 Maji, där då varande Pastor H. D. G. och H. A. A. D [som bemärker p. Daniel Gestrinius och hustru Anna Anders dotter]. — År 1737 blev en ny predikstol förfärdigad och där jämte överdragen med Contrefaite-målning [annan stil: med förgylda pirater och ljusgrå marmor-målning], av en bildhuggare och en målare [annan stil: förgyllare] ifrån Stockholm, sattes i förra rummet. Laktare äro 2 st: mitt över varandra, tvärt över kyrkan vid västra gavelen [annan stil: Dessa äro stafferade 1737 med målning, guld och silver-pirater främst på speglarna. Så är och —------- ny läktare gjord med Långvinds bruks omkostnad, som nu även där förgyllda pirater]. §: 4. Att uti choret finnas 4 st: Gravstenar; begynnandes på den södersta. Bokstäverna som stå in uti krumpen betyda, N. 1. Daniel Pastor Enångerens och Margareta Erichs dotter. N. 2. Dominus Gestrinius Past: Enång: och Anna Anders dotter. N. 4. Ionas Petri Helsingius, och Helena Olofs dotter. N. 3. Säger så: hic sepultæ sunt Margareta et Catharina sorores quæ obierunt Anno Domini M.CCC.LXXIX. quarum animæ requiescant in pace. Amen. Men vilka dessa 2:ne systrar och kvinnor hava varit, som äro begravna under stenen N. 3, det är intet säkert att berätta; åtminstone är det visst, att de förärat något särdeles, antingen till kyrkan eller prästbolet, på det deras själamässor årligen hållas skulle; se Tit: VI. §: 1. Tit: VIII. §: 3.