242 / 1095

§ 3. Senfönstren voro förr små, smala och trånga; men nu på året 1725 mycket utvidgade, varande 1 st. på östra och 1 st. på västra, 3 st. på södra väggarna, och ett st. rätt litet strax vid vapenhuset; förutan 1 st. in uti sakristian. § 4. Af de gamla målningarna synes nu mera litet, hvarken under hvalfbågarna, ej heller på väggarna, utan kyrkan är helt hvit inantill; som blef tillförende målad var; se Tit: II. Altartaflan, som allra gamlast här var, bestod af några målade figurer, ibland hvilka 6 st. S. Olof med sin yxa och S. Pär med sin nyckel stodo afsatte; äfven S. Catharina etc. Altaret som här näst hit kom, var stort och prydande, af rätt högra träbeläten, uti ett stort skåp, med sitta luckor; hvarest Christus tages neder af korset utaf de närstående 2 män, Joseph och Nicodemus; samt Maria; förutan den mannen af mindre skapnad på en stege stående, med ena tång i händerna att utdraga spikarna; såsom denna tafla uppsatt finnes på norra väggen öfver sakristudörren; dit hon fördes 1725, när fönstret på östra gafvelen utvidgades. Snart under denna tafla sattes, år 1616, en bred fot, målad med minnesmärken, af 5 visa och 5 fåvitska jungfrur; samt ordet här öfver stående: L: E: S: B: O: D: På södra sidona om fönstret in på gafvelen, 1 st. ifrån väggen, sitter nu en nyuppsatt altartafla, gjord af bildhuggare-trävirke och kontrefejmålningar, uti 3:ne delar, om Christi nattvard med lärjungarna, hans uppståndelse och himmelsfärd; jämte nederst satta kontrefej, deras som taflorna låtit göra, såsom underskriften utvisar, näml. Joh: O. Arnæsius och hans hustru: Till Guds helga namne, ärans hans kyrkostol, prydnad efterkommande till åminnelse hafver kyrkoherden, den högvördige och vällärde herr Johan O. Arnæsius, tillika med sin P. hustru Malen Bencysdotter, denna tafla med sin egen omkostnad upprättat, den 24 July A:o 1680. På altaret ligger och här än behållen den i forna tider invigda altarstenen, dock allenast med ett litet smalt kors, mitt uppå utmärkt; se Tit: IX.