256 / 1095

§ 10. Ett litet stycke ifrån denna Tuna kyrka, uti nordost, på Mo-ägorna, finnes någre märkvärdiga ting; hvilka nämnd uti 1: ga: Glysisv: Cap: III. N: 18; näml. 1. Stängde runda högar, större och mindre; ej. de gamlas begravnings-backar eller högar. 2. En tagbr eller nedfallen jord-tract, mitt uppå en högd, så stort som en gård, hvilken ätt i dag kallas gårds-änket, ti för många år sedan, skall ha varit en ogudaktig bondegård, hel och hållen ned-sjunken om etta stunden; så at ingen hade undsluppit; utan thet framgående folket har hört bönen eller snopen neder i jorden gala. 3. Lafvel-backen, på hvilken backen eller bredden skall ha stått ett uppsatt kors, och rund-omkring lagde små, långa och smala stenar, rätt tjocka. The som voro skyldiga till något straff, eller skulle visa bot och bättring, måste på har månd, krypa så länge kring korset, över thessa hårda lappar-stenar, at knäna afnötte och blodet utran; hvar utaf thet ordspråket är kommit: Gå till Tuna, kryp till korset och lär meta hont; eller som thet nu kortare säges: Gå till Tuna, och lär meta hont. Sal: Doct: Ol: Rudbeck uti Atl: Tom: II. Cap: VI. p: m: 480; anförer även detta ordspråket, lovandes väl thet vara kommit här ifrån norden, men detta bespiter stället, där uti Tuna sockn, går skänt förbi. Av en stänk-skrift som konung Carl IX, dat: Örebro d. 19 Feb: 1608; got åt sin trotjänare och fogde Lasse Bertilsson i Helsingland, att at igenfinna thet Tuna prästegård, Tunbyn och Skjersbärga hemman skulle läggas till ladugård åt residencet i Hudiksvall, och Tuna kyrka-inbyggare bra till staden Hudiksvall; då var emot kyrkoherden i Tuna skulle få Liusdals annexan Ferla till moderkyrka, och ändå femtio hemman ther till ifrån Liusdal. Såsom thet skriften införes Cap. XVIII. §: 8. till Liusdals sockn. § 11. Efter sägnen och skriften som anföres, har jag upprättat efterföljande släktregister, at följa thenna Tuna kyrko, och fleras byggare och upphovsmän: