260 / 1095

6. Forssa. 247 Forssa kyrka, väl belägen på en flat plan, strax vid en å, eller ström, som framflöter ifrån Dellen, de största sjöar i Sundhede; på södra brädden, därsammastädes ett sätes, namngivet Blacke, tämligen välkallade stången ur kyrkan, då han var uppkommen ur vattnet, när han reste ifrån sin fader Tatte i Hälsingland; såsom en gammal sägen är, se Tit: I: §: 4. Men på vilken tid, detta skedde, det är mycket svårt att berätta; dock är det säkert, att än i dag sitter fastad en stor järnring i kyrk-dörren; med runskrift rundt omkring sig, avritad uti D. Ol: Rudb: Atl: Tom: III: fol. 23; men rätt, och tydeligen läst av högförnämme D. Ol: Celsius, år 1724. nämligen således: [Runskrift utelämnad i översättning] Ufsa tuisgilan auk aura tuo stef at fursta lagi: Ufsa tuo auk aura fiur at adru lagi: in at tridiu lagi Uksa fiur auk aura [ta] stef. = in þa girdu sig dita Naur at Tarstadui, auk Ofmeg a Niurstadui in Vibiurn fadi. Översättningen är denna: En oxe, som är värd så mycket som två, och två öre, skall du giva till första laget. Två oxar och fyra öre till andra laget; sen till tredje laget; fyra oxar och åtta öre skall du samman skjuta; och detta gjorde åt sig Naur i Tarstad, och Ofmeg i Niurstad; och Vibiurn skrev detta. — NB. Naurstad synes vara rättare: O. I. Bromans obs. Denna dörr är mycket stor, att en stor karl kan utan möda draga den över sig. §: 2. Sägnen och skriften som är om första kyrkans första byggnad, lyder så: I Hälsingland och byn Åsak har bott en man benämnd Tatte, som hade 3 söner, Blacke, Frode och Väste; Blacke bodde i Naurstad, Frode i Grodesland el. Grökatt; Väste i Västansjö; Sänte