397 / 1095

384 [18. Ljusdal.] fierade figurer; se Tit: I: o: II §: L. finnas den märkvärdigast behållen; utan tvivelfrågan av samma källare utfattad som i Dilsbo. Altartavlan är här mycket finare än i hela landet, och samma sätt gjord; brev mycket mindre; som förut i Uppsala Domkyrka stod förr i tiden, år 1702; av mycket väl proportionerade beläten, våra Christi lovsjungande, etc. etc. Så är det att vid handen giva, att långt för detta har varit, och än i dag sägnen do, av mycket folk, som jag hört, att denna altartavla skulle en gång, om vintern, bortföras; men när de vore komna med samma nedför backen neder på slätten, ut på älven, förmådde de då förespända hästar intet längre draga samma; så nappar en bonde uti tavlan, och säger: »Den skall aldrig komma ifrån vår kyrka»; fattandes uti sådan feghet war lagd uppå, och allena drager denne utföre tvärrer backen allt upp i kyrkan igen. Detta lärer vara av samma slag som kyrkohistorierna; Cent: Magdeb: 4: Cap: 13. p: m: 1441. Rufinus — lib: I. Cap: 10. Theod: lib: I: Cap: 23. Luc: Osiand: lib: 2. Cent: IV. Cap: 24. p: m: 341. — Berätta om pelaren, uti kyrkan, hos de tider under deras sättning Bacurio; vilket mirakel hjälpte det för sanning; såsom nyss nyss nämnde krönikeskrivare tillkänna giva. Så på östra gaveln, på båda sidor om altartavlan, stodo förr uppställda många träbilder; ibland vilka de förnämsta och största S. Olof, pratade med sina pr; såsom denna kyrkas Patron; således Riddaren S. Jöran, ridandes på hästen med spjutet i handen, att dräpa det nedanföre stående draken, och fria jungfrun, som ledde landet; etc. Såsom i forna tider, näst i alla stora kyrkor, sådant var uppsatt främst i Choret i jorden; varest vara många tidsöverförelse förmäla, och vad anmärkningar gjordes, vid d. 23 Apr: då feghet S. Georgii el. Jörans el. Örjans dag, i forna tider, firades, såväl av H. Prof: E. Burman, såsom av andra; jämväl vad Hospinianus, Horneius, Seldenus och flera historiskrifvare framdraga; varandes sångblikt, att här medelst varder betecknat huru det store Athanafius övervinner nämnde sättaren Julianum. Men de träbeläten, såsom och de 6 st: stora, annor, stående utan om kor-skranket, vid norra väggene, blevo uttagna och satt i det östra vapenhuset, nu i kyrkobj. Mag: Abr: Vahlmans tider. Kor-skranket; se Tit: IX; var även här, som annorstädes satt av svarvade träpinnar; Men då borttaget, när bänkeraden i kyrkan; förr vore 3; och gångarna 2; gjordes allenast till 2, och 1 storgång. Predikstolen, sitter vid södra väggene, är av bildhuggare-arbeten, utvisandes Evangelist-beläten, namn och kännemärken; se Tit: