422 / 1095

§ 6. Till väster om väster ifrån Hovdals kyrka, 1 mil, uti berget Välåsen ett snöberg kallat, strax norr om en fäbodväg som där framlöper, är den märkvärdiga Stor-Gundbjörns gravsten, som är inemot 30 alnar djup; de södra och västra väggarne, med deras hörn, äro mycket jämna och släta, och stå än idag behållna; visandes sig på den södra, en dörr in i berget; på bottnen äro nu vuxna icke allenast kort träd, utan och långa, stora granar, vilka icke hunnit växa över denna gravstens bräddar. När jag där var, år 1704, berättade mig länsman Pål Ingebrectsson, vilken där vid sina fäbodar ägde, att en gammal sägen hade varit, som skulle denna Gundbjörn varit en jätte, född av ett bergtroll, fadern; men modren varit en hustru i Gammelgård öster om sjön; eller den nu Östansjö kallad; vilken var död på detta ämne, och denna gravsten åt sig upprättat; varföre hon än idag Stor-Gundbjörns grav kallas, emedan denne jätten mycket diger var.