443 / 1095

§ 1. Söderhamns gamla kyrka. Hur denna kyrka har varit till längd, bredd, höjd och annan beskaffenhet, det kan här inte framföras, emedan den ritning är för mig nu bortkommen, som gjordes för än kyrkan den uppbrändes, år 1721; varande för mig okunnigt om någon den avritning i behåll äger till efterrättelse och noga avtagning; ty den skapnad, som införd står, uti Svec: Antiq: et Hodierna, Tom: II, Tab: 63, är fuller lik, men dock mycket olikt utskuren; dock så mycket jag kan minnas av mina märkvärdigheter är detta: Kyrkan denna, belägna på östra sidan om ån, som flyter genom staden, nästan mitt uti omkretsen av andra hus, var byggd av trä; påbegynt om hösten, år 1620, när utav Konung Gust: Adolph staden med privilegier benådades; se I. del. Glyf: Cap: II: b. men fullbyggd 1621; i mellantid hölls gudstjänsten dels uti borgmästare Karl Olofsson Hartmans gård; vilken också då factor var; dels uti stadsskrivarens boningar; då den vid bemälte borgmästaregården uppsatta lilla klockan, även väl brukades till att giva tecken till kyrkogången, som alltefter till rådstuguringningar; vilken sedermera, när kyrkan färdig blev, sattes upp vid den västra kyrkogaveln, till dess att år 1624 klockstapeln blev färdig då hon flyttades, tillika med en stor utgjuten klocka, som där behållen satt, och än brukas uti nya kyrkans torn; om vilken här efter mera berättas, § 4. § 2. Med vapenhus, sakristia, fönsteröppningar och annat brukeligit, var denna träkyrka väl tillpyntad; predikstolen på norra väggen är densamme som nu brukas i den nya stenkyrkan; altartavlan och den samma, vilken är där beskriven. Chorfianket; se tit: I, § 5, tit: IX; kor var här som över allt brukelig, av svarvade träspaljéer, med två dörrar. Sakristiet på norra väggen; stort även som vapenhuset. Uti ett litet avdelat rum, eller contoir, var också till en tid, uppställt ett urverk; § 3. Stavar voro här, så väl in i koret, som ut under stora gången, dels med stenar eller hällar övertäckta; dels intet; vilka uthuggningar äro också nu för mig förlorade, förutan de stenar som blevo därifrån tagne och förde till nya kyrkan; varande det länge i bruk, att många döde