446 / 1095

14. J. Jon Phragmenius företrädde och skötte tjänsterna, som han emottog år 1729; avsomnade 1743. 15. §. Jonas Östlund Rogstadiensis 1744. Vet jag intet huru nu är. §: 7. NB: Uti sal. Prosten Mag. Laurent. Halenii levnadstid i Söderala, sökte han på sitt sätt, att icke allenast kunna återbringa staden Söderhamn till Söderala socken igen, som det i början vara tänkt; och här framföre berättat är; utan och arbetade där uppå, att Söderhamns pedagogi måtte förbättras i så måtto, att någon Collega eller Præceptor skulle tagas ifrån Hudiksvalls Trivialskola; och flyttas till Söderhamn, såsom Ven. Consist. Ups. brev, dat. d. 17 januari 1722, till mig Rect. Sch. Triv. Mag. Ol. J. Broman vidlyftigt förestå låter. Men sedan detta förslag med många viktiga skäl blev ogillat; förutan det, att ingen med fog borde göra intrång uti så många konungars givna privilegier åt denna Hudiksvalls stad och Trivialskola; såsom mitt vidlyftiga svar innehåller månde, af d. 10 februari 1722. Ogillade höge vederbörande detta Mag. L. Halenii äventyr, själva vad det förra om pastoraten angår, åtskillnaden var ock bekräftad med konung Carl XI:s brev, till Ups. Consist. af Stockholm d. 28 mars 1685; sålunda lydandes: Carl, med Guds nåde, etc. Vår gunst och nådiga benägenhet med Gud Allsmäktig froman etc. — och etc. Consist. Vi hava nu Eder insända underdåniga relation dat. Ups. d. 20 martii med nåder sett och intagit beskaffenheten af Söderhamn och Söderala, samt Gnarp och Bergsjö pastorater i Hälsingland, vid vad tid, så och huruledes och på vad grund de äro ifrån varandra söndrade och fördelte vordne; och alldenstund Vi förnimme: 1. Vad Söderhamn och Söderala anbelangar, att staden är bliven år 1635 uppå då varande factorens och borgerskapets där sammastädes ansökning ifrån moderkyrkan avskild, emot deras givna försäkring, att där de skulle få sin vilja fram, ville de sin egen präst och kyrkoherde själva hederligt och nödtorfteligen försörja. 2. Det ock rådligare pröves för åhörarnas och så många själars bättre själar, att församlingarna bliva som de nu äro, och fordom med bägge deras förnöjelse förnummet skett vara, åtskilde, hälst. 3. bägge pastoraterna till inkomsterna vara så goda, att de deras särskilde pastorer väl underhålla kunna. Så bifalla Vi Eder underdåniga mening att bägge desse pastorater måge bliva så här efter som de nu äro åtskilde. Carolus.