454 / 1095

2. b. Skog. Stephan V. D. C. i Harmånger, sedermera i Jämbo och sist Pastor i Skog. 1676. §. Lars Ekberg; barnfödd i Rasbokil och Upland, Dalsjöns hustru var S. Nils Bruzelii hustrus dotter; hade många barn; blev död 1692. 1694. §. Hans Vik, barnfödd i Fättenbal socken och byn Vik; tillförende år 1680 Colleg: III: Class: i Hudiksv: Triv: Schola; gifte sig med sal. Ekbergs änka, 1694. Lämnade pastoratet åt sin styvson, L. Ekberg, på året 1717; hade med sin förra hustru Catharina Grubb, S. Lars Grubbs dotter, en son, S. Lars, som kallade sig Elfvik, past: i Norala; men med senare gifte sal. Ekbergs änka intet barn, och blev död 1720. 1717. §. Lars Ekberg, den gamle S. L. Ekbergs son; Upps. St: 1699, präst 1704. d. 20 Oct. tillförende krigspräst vid Hälsinge regemente, 1709. Kom till pastoratet, medan styvfadern H. W. levde. Men 1735 transporterades till Söderala; se Cap: III. §: 6. 1735: §. Petrus Stilmarck bonden Olof Michaëls son i Styvslö av Norala socken; blev vid början hjälppräst hos kyrkoherden S. P. Aurivillius i Norala; sedermera i Stockholm uti Sanckten hos Magist: Ol: Hammel, 1726, hvarest han lärare var till förenämnde år 1735, då han till Skog kyrkoherde förordnades; bor inte med hela församlingens behag, som hellre velat hafva V. D. Commin: i Söderala S. Mich: Dahlmarck. Hans hustru var en handelsmans och skinnarens dotter ifrån Stockholm. Lit. A. §: 7. Copia af Archiep: Birgers bref, givet på visitation i Söderala, år 1378, d. 9 Januarii. Bergerus Archiepiscopus Upsalensis, /: denne var Gregorii et som andre nämnat Georgii son, först kyrkoherde i Österhaninge; sedan prost i Uppsala, samt Konung Alberti Cancellair, år 1365. utvald till Archiep: 1366. — Dödde 1383 :/ Noverint universi præsentes literas inspecturi, qvod cum nos Bergerus Dei gratia Archiep: Upfalensis apud Ecclesiam Sederstada in visitationis officio constituti essemus, tutores et parochiani Capellæ Bergvik /: år samma som nu kallas Skogs-kyrka :/ proposuerunt in judicio coram nobis, qvod curatores Ecclesiarum Uglabo et Sederstada, nec non eorundem parochiani, antiquos limites, parochiæ