531 / 1095

som var då salig prosten Daniel Popelmans änka; kvarvid han bodde till sin död 1702. Han betjänte förut uti sin grav här i kyrkan; se §: 4. N: 3. 1698, Magister Hans Fernæus, förenämnde kyrkoherde Herr Johannis Fernæi son, åt vilken nästföregående Magister Jacob Grubb pastoratet på förenämnda år uppdraga månde; Han disputerade 1:a gången 1680 uti Uppsala, uti Medicina; Andra gången 1687 utomlands i Giessen, de Objecto Adorationis; kom hem till hösten på samma år; 1692 blev han ConRector Scholæ i Hudiksvall; och sist Pastor i denna församling, ägandes med sin förra hustru Catharina Sten, några barn, v. g. 1. Sophia Fernæa, som var först Magister Ol. Enecopianders Rector Scholae Hudiksvall hustru, och sedermera Herr Lars Norelii kyrkoherdens i Hamrånge; om vilken nu strax mera införes här efter. 2. Catharina Fernæa kyrkoherde Herr And. Thelai hustru i Ovanåker, se Cap: VIII. b. §: 7. 3. Hans Hansson Fernæus, Studiosus singularis. Med senare giftermålet som Magister H. Fernæus ingick när han tog Salig Magister Joh. Vallenii änka till hustru ifrån Hudiksvall, Beata Veltman, ägde han inga barn, när han avsomnade 1727. För efterkommandom skull, synes värt vara det med flera ord omständligt berätta, vad som skedde uti denna församling, när denne Magister Hans Fernæus var döder, och efter nuvarande regeringsform en ny kyrkoherde skulle väljas: Herr Lars Larsson Norelius, kyrkoherdens son i Norala; se min Stamgård, Tab: XIII: Gälst: [I] antydde merendels sitt tycke, visandes först prov därav, när han var bliven brukspredikant på Långvind, varest bruksfolket hellre såg honom vara på ett brukshemman långt ifrån bruket, än hemma in uti bruket; som förr skett hade. Sin församlings V. D. Comminister i Gävle när han inträngd var, levde dåvarande prosten Magister Joh. H. Scheffer och han tillsammans, som människor vilka önska och söka vara fjärran ifrån varandra. När kyrkoherden Herr Johan Micrander i Harmånger och Jättendal var avsomnad, skaffade han sig fullmakt på samma Pastorat, fastän han väl hörde det Erich Agrivillius, som då var utomlands hos konung Carl XII i Bender, hade lov att det emottaga; dock reste Herr Lars Norelius ifrån Gävle till Harmånger, i mening att där ständigt bliva, och att Herr E.