Sida

572 / 1095

Om släktens gång och dygdens värde

Skannad sida 572 ur Glysisvallur
AI-städad text
Sal. Pred. 1: 4. En släkt förgås, den andra kommer till. Hieron. in L: c: Aliis morientibus, nascuntur alii; et quos videras, non vides, incipis videre, qui non erant. Job 8: 8, 9, 10. Ty fråga de släkter, som i förtiden varit hava, och skicka dig före att fråga deras fäder; ty vi äro såsom i går (nyfödda och olärde) komna, vårt liv är en skugga på jorden; de skola lära och säga dig det, och giva sitt tal före utav hjärtat. Sal. Ordspr. 17: 6. De gamlas krona äro barnabarn, och barnens ära, äro deras fäder. Generose arboris generosi sunt fructus; et in squilla non nascitur hiacintus. Generosi animus viri in Generosa Uxore, et Generose animus Uxoris in Viro Generoso, animatur. Stiernhielms Hercules. "Mången av nederträdd rot, och oaktande snöstige stubbar Spritter här ut, slinter upp, får löv, och kommer i blomma; Mången av fattigt blod, utkommen ur taklösa gåtor, Stiger allt uppåt, och upp, genom dygd och berömliga fater." D. Jesper Svedbergs Sab. Helg. 1 Del. 20 Föredr. § 8. p. 202. "Bästa släkten och förvandtskapet är vara Guds barn, och Jesu broder och syster; ehuru fattig och ringa och föraktad en kan vara för världen."