575 / 1095

vad som helst dem anmodade att göra, som bättre underrättelser antingen äga eller äga få; emellertid, har jag gjort, vid lediga stunder, vad här sammanrullat är, och det, ad Memoriam magis posteritatis; att jag Tullii ord bruka må; quam ad praesentis temporis gratiam; varande ingen olycklig det samma ordstävet, som Cassiodorus, Prudentius, Seneca och flera, även uti deras tider brukade, nämligen: Impares nascimur, pares morimur. Man skaldar eftertänkligen med Erik Fleming av en var kyrko-psalm: Rikedom och visdom ej hjälpa må, ej mandom, ej konungslig välde, ej ungdom, ej stolthet, ej stor eller små; ty döden undsäger oss alla: Var blev då den starke Karl Magnus, Nimrod, Antiochus, och Samuel, Kung Salomon, Simson och Asael? De måste alla dö. Så svikfullt är världens väsende. Eljest är mäkta eftertänkligt det Lycurgus framför in Orat: contra Leocratem: Causam quare procreamus Liberos Hanc esse praecipuam putandum est, ut Dei Notitia luceat futuris seculis, Semperque custodes fint superstites Coelestium Legum, atque templorum Dei, Qui in Patria tueantur has res optimas, Et disciplinam Civium, et mores bonos, Non impia feritate deleri sinant. * * * * Bromans egna randanmärkningar hava blivit satta inom /:----- .'/ De av flera andra personer vid olika tider gjorda tilläggen och ändringarna hava utmärkts med klammer [-----]., likaså utgivarnas suppleringar och rättelser. I fråga om dessa senare får också hänvisas till den bifogade kommentaren. Till denna hänvisas beträffande förkortningar m. m.; här må dock nämnas att Hm avser herdaminnet för vederbörande stift.