AI-städad text
54
1604, i Norrköping 1612, i Nyköping 1617, i Örebro 1630. 1638 i Stockholm 1644. 1650. 1663. 1664. 1675. 1678. 1681. 1697; och så vidare.
[d] På det en kan få finna huruledes jämväl Sveriges konungar under påvedömet haft att bestyra med tionden, så införes här några exempel allenast:
Olof Skötkonung, att han varit mycket frikostig emot prästerna i sin hemkomst, uppmuntrandes sina undersåtar att giva dem deras goda underhåll.
Stenkil, II: var av samma goda hjärtelag.
Håkan, II: likaledes; men
Inge, IV: gjorde annorlunda, ty han förordnade intet mera till prästernas underhåll än tjänlig föda; men intet överflödigt.
Sverker II: var frikostig, och gav mycket till präster och kloster.
S. Erik IX: likaledes, även hans son
Knut, som ock efterlät munkarna i Julita kloster fritt fiske i Älvkarleby.
Sverker III, var så främmande emot prästerna, att han ock frikallade dem ifrån alla världsliga sysslor; varav deras välde växte över frälseherrarna.
Johan, I: frikallade uti ett brev 1219 biskopen Bengt i Skara ifrån alla utlagor; och förordnade att biskoparna skulle åtnjuta sakören.
Birger Jarl gjorde en sträng förordning att ingen skulle undansticka tionden, utan giva den riktigt ifrån sig.
Valdemar Birgersson gjorde den ändringen 1253, att en tredjedel av tionden ifrån vissa orter skulle föra till Uppsala domkyrka.
Magnus Ladulås lät utgå 1305, en tydlig förordning om tionden av korn och kött. Även om klöckare-lönen.
Birger var ostadig; ty förutväl han utgav förordning, 1297, åt prästerna i Helsingland, om deras rättighet av saköresfallet, nämligen tionde av lik, skottning, rättarv; p. även själavård och mat-tion, som var lik och lev-tion; jag menar det var, jordfästa, dygd och öst, vid barnsängsfruars kyrkogång; som på somliga ställen färd brukades ända till 1710; gynnade prästernas privilegier, 1303; p. Så nödgades han likväl sedermera förminska deras inkomster, skattlägga dem; p. p. emedan de förogo sig till lättja, vällust och fåfänga; varom kan läsas D. Bazii H. E. p: 125.
Magnus Eriksson, sedan han hade funnit att tionden och prästernas inkomster vore tagne till krigsbehov; gjorde han ändring på åren 1325, 1333, 1346, att de vid deras gamla privilegier leva må, om tionden.