AI-städad text
62
Att här vid synodalakterna berätta, må man inte; ty uti sådana finnes mera oeconomiskt än ecclesiastiskt; och alltid klagan över fattiga inkomster och socknens förminskning; eller ock tjuft.
Jag får här berätta en rolig händelse som skedde uti mina unga dagar när min faders gård, Välstad, när då här varande landshövding greve Otto Vellingk höll landsting 1688. Som då för tiden landshövdingeinstruktionen lydde att ock kyrkoherdarna skulle vid landstingen uppvisa kyrkoräkningarna; kom omsider kyrkoherden i Tuna fram, beklagandes, svåra tydet, diäkenskaperna voro uppbrända när en del av prästgården brann. Landshövdingen sade: "Pastor! Det var ingen olycka utan lycka för Eder att så skedde. Jag har låtit mig underrätta, det Ni icke allenast är för sträng att taga tiondel av Eder åkermän; taga 5 eller 6 finnas, utan allenast 2:ne eller 3:dje, påstå ersättning för gås, brande, torfisk, p.p. varav in natura sådant intet finnes; och än mera taga på hälften av allt som gives till kyrkan." Pastorn svarade: "Ja! Eder Excellence! Jag gör så; och därtill har jag ju god skäl; ty jag är ju mig ber med kyrkan; kyrkan är som mina hustru." Landshövdingen svarade skämtsamt: "Så har då P. Pastorn 2 hustrur; han tärer och då ligga om nätterna i kyrkan; ty jag hörer det Eder hustru i prästgården är utgammal och sängliggande." "Sa! Vem är så! Eder Excell: sade Pastorn. Sider på sade Hr. Landshövdingen rätt allvarsamt: "Hr. Pastor! Jag säger Eder till; det Ni bälta efter ingalunda får så taga; ty Ni råkett i stort ansvar. Men ska Ni intet, på Eder vis, gifva med kyrkan, som vore den Eder lagfästa hustru; så får hon då ärva Eder, när Ni dör, och således taga i den av Edera ägodelar; Nej! Nej! Icke så! sade kyrkoherden med nederbockande huvud; Eder Excellence! Jo! så skall det ske! om Ni intet bättrar Eder."
Och så gick P. fin väg, nog ängslig, ty han var mycket riker, och det jämte broder med helens 2 döttrar.