780 / 1095

I: Släkt. Fahle. Fahle den äldre i Byrestad, anförare för Hälsingarna, vilka dråpo Magnus Henr: Schatelers son ifrån Danmark, som ville bliva kung i Sverige och hela hans här, vid Danmarks kyrka icke långt ifrån Uppsala, 1160, på det ställe varest slaget stod 1161, och därav än Fahlbro kallas; såsom kyrkan av rika bytet som de Danske lämna måste. Han gömde en son undan ifrån K. Sverkers tyranni, av St. Knuts barn, och flydde med honom till Västergötland, Halland, Hälsingland, och Medelpad, till sitt fjärn Byrestad i Skön socken, och sedermera över fjällen till Norge; därifrån fram igen, tog med sig Hälsingarna, reste ut till Västgötaland, och slog där K. Sverker och de Danska, i Lena socken, varav skaldekvädet kom: contigit in Lenum duo Danske sprungo för enom Af Svenskom Svennom, togo dorfum verbere plenum. Folcho Jarl var till härkomsten en fransos, hertig av Anjou, men måste fly därifrån, när kung Philip tog hans hustru till drottning, förskjutandes sin gemål Bertha, som förkallades Folcho Philips-ättingen; av denne Folcho kom den mycket vida och namnkunniga Folkunga-familjen här i Sverige att utspridas. Hans dotter var kung Knut Erikssons drottning som dog 1195; kung Knuts son var St: Erik som Fahle undanstack St. Knut 1208 och död 1216; Hans drottning var Richissa, St. Waldemars dotter i Danmark; hans son var K. Erik XI:e, Läspe och Halte, vilkens drottning hette Catharina af Folkunga-familjen i Östergötland. Bröllopet skedde 1244. Vid denna St: Eriks tid, upphov sig emot honom Canutus af samma Folkunga-släkte, och stod efter riket, kallades Knut hin långe för sin kroppslängd skull; Han skrev sig för kung 1231; därtill kallad av några.