AI-städad text
1. Att inga ärter eller linfrö äro blivit tillsagda, utan att sådant behålles till Kronan.
2. Likaledes alla vägar på tionden av slag och fora, få de intet åt sig räkna, utan dem behåller Kronan.
3. Skälas intet mera åt dem än efter anslaget; men övriga beräknas och Kronan.
4. Skulle något brista på anslaget, fylles bristen med 9 m: smt betalning av Kronotionden, för varje tunna; eller 5 d: 24 öre smt.
5. Vid början av indelningen och till 1710, voro vissa socknar till vissa kompanier av Hälsinge- och Gestriklands infanteriregemente fördelade; men nu sedermera, för vissa orsaker skull; som här sedermera kommer att nämnas; är icke indelningen kompanivis, utan regementesvis inrättad.
§ 3.
Av det som fört, infört är, uti III. avhandlingen, kan nogsamt rönas huru tionde räkningen och provrostningen är verkställd, och tiondeguven dels brukade, dels och intet, till samma sysslors förrättningar. Dels och verkställd på var och ens goda tro och redlighet; vilket sista sätt nästan in till 1720, berömlige brukades, då de redlige bönder och åkermän hade den vackra seden, att av varje skyl[a] avlägga en kärve eller band; bättre eller sämre, alt efter årsväxten, och all sådan tionde varde lägga särskilt uti ett avdelat rum i bondens kornlada; då tredje delen därav fördes i sockenprästens händer; de andra 2 delar, uttröskades och riktigt levererades i kyrkobärget.
Men sedan den skadliga egennyttigheten begynte [ö]ka och girigheten, som är en rot till allt ont, tog överhanden, så föstes den prisvärda redligheten, allt mer och mera utur husen; varföre begynte först Akademien här hava sina tiondeguven; en tid därefter begynte militärståndet utsända vissa herrar officerare av regementet, skiftesvis, årligen att räkna och prova tionden; och nu omsider följde de förres fotspår åt, Gymnasii och Scholae betjänte, arten att betinga andra påförare, eller och bestrida själva dessa sysslor. Men huru avlöpa månde allt sådant? Sanningen är detta, dock korteligen att berätta; dem efterkommande till underrättelse, läggande till grunden detta allmänna ordspråket:
"Tionde och Bönskaven hava icke allt en mening,"
ty
1: Vad sådana tionderäknare och provrostare angå månde, så voro de mäst sådana, nämligen v.g.