AI-städad text
2. Så framt de dock på minst och förlust inte ha sina tillslagna förrådshärbergen, utan allenast ett visst quantum och quale [mängd och kvalitet]; vilket att utbekomma många resor och omkostnader göras måste etc. Och när bristen sker, endast 6: d: 24 ö. [dal] [öre] ... av kronan står att erhållas, fastän en tunna skulle kosta 20 eller 30 d.
Det förenämnda största orsak är även skadliga girigheten som alltid förstör karaten [värdet/kvaliteten].
3. De som ha att göra med tiondesängdernas upprättande, uträkningar, och så vidare, vilka årligen ombytas så för den ene som för den andre kronobetjänten; sedan ifrån prästerna den mödan blev tagen; varom tillförene är berättat. Så är sådanas lättja, om så sägas må, orsaken till förenämnda påstående; eller åtminstone, för mindre besvärs skull, med nu överhopade räkenskaper.
4. De många som mera se på kronans inkomster och sina egna förmåner, än på allmogens, helst de bästa sädesslagen komma att utgöras, råg och korn; men hästen och små svarta ärterna intet; ty de varda då förvandlade i korn; och således är här vid samma orsak som uti 1, 2 och 3 punkten förmäles.
5. Allmogen som känna vissa sammansättningen begära och påstå, är sannerligen åtskillig, emedan sådant härkommer dels av undanflyktande, dels av sina grannars skada och förfång, dels av manlig ostadighet eller oförsiktighet till att vid åtskilliga tillfällen göra ris åt sin egen rygg; men allra mest av räddhåga och förövade procedureer av dem som hade att vara tionderäknare, prostrovrare och avmätare; så att de mera bävat för sådana, än för krokar och böter, när de kommit i husen.
Ja! än en orsak må jag, för ro skull, här införa, den jag själv på ett ställe avhörde när allmogens fullmäktige på ett landsting, om denna saken rådgiöra månde, och pro et contra här om språkade: nämligen. En var som så sade som allt var: Hören gode män! I veten väl huru enom [ynklig/fattig] årsmång och dålig år, alla socknar här i landet då alltid hade när inga tionderäknare här infunno sig, långt mindre prostrovrare; men när de kommo, hade de bara ok med sig, och allt olycka följde med dem, såsom förgift, både på åkern och i ladorna. Nu när vi påtaga oss viss tiondesammansättning, undanslippa vi dem och med dem detta oket, och få våra gamla goda år igen. Här på svarade alla: Ja! Ja! Det är visst; det skall nu så ske! Tack för en förståndig man som gav oss denna goda undervisningen.
Jag erinrade mig Hesiodi ord: [Nēpía, toi, ágnooûsin, hóson pléon hḗmisu pantós] [OCR-index/förkortning: Nýpia, etc.], och tänkte hos mig själv: Mån tro den gemena hopen nu inte kan erinra sig