955 / 1095

S. 717, r. 9. Om Johan Holmer(us), död 1737, se Hm., D. 2, s. 186. S. 717, r. 12. Om kyrkoherde Isaac Broms, se Hm., D. 3, s. 371; av barn nämnas ytterligare 2 döttrar Helena och Eva; sonen Petrus uppges ha blivit häradshövding. S. 718, r. 7 ff. nedifrån. Peter Hansson Thel i Gävle är mest känd som orgelbyggare. Om honom säger Abr. Hülphers i sitt bekanta verk 'Historisk avhandling om musik och instrumenter särdeles om orgelverks inrättningen...' (Västerås 1773), s. 180, not 18, att han »uppsatte flere verk i Norrland omkring år 1660», och av texten framgår, att detta bl. a. gällt Skellefteå (1647), Umeå (1649), Uleåborg (1651), Piteå (1662) och Söderhamn (1663) samt av landskyrkorna i Hälsingland Alfta (1658) och Delsbo (1660), se s. 234, 245, 260 f., 299 f. osv. — När V. Behm i Stamtavla över släkten Behm (Stockholm 1913), s. 6 och 41 uppger, att Margareta Behms make skulle ha varit »orgelbyggaren Hans Thel, som byggde orgelverket i Gävle kyrka», så innebär detta en namnföreväxling (plus en skäligen osäker sakuppgift). När emellertid Broman skall nämna den av Margareta Behms bröder, som var faktor i Söderhamn, gör han sig å sin sida skyldig till att nämna Daniel, som blev statssekreterare, hovråd m. m., i stället för Hans, som är den avsedde (se V. Behm, anf. arb., s. 6 f., resp. s. 28). Om fru Margaretas misshälligheter med kyrkoherde O. Aurivillius har Sehlberg åtskilligt att förmäla (D. 1, s. 129, 558; D. 2, s. 406). S. 719, r. 8. Hans Pedersson Thel var en betydande man i Söderhamn, jfr Jensen, Bd 1, bl. a. s. 84, 89; om hans och makans epitafium och gravsten, se Broman, Glysisv., D. 2, s. 423 o. 425 (jfr Jensen ibid., s. 58, 59, 62). S. 719, r. 10. Om Anders Birgersson Gadd se ovan s. 675 med kommentar. S. 720, r. 1 ff. Söderhamnssläkten Djurberg är behandlad av Örnberg, Årg. 7 (1891), s. 163 ff. S. 720, r. 13 ff. Om Daniel Djurberg se främst H. Pleijel i Sv. biogr. lexikon, Bd 11 (1941—45), s. 284 ff. med där anf. litteratur. (Jfr Hm., D. 3, s. 259 f. rörande barnen m. m.). Se även ovan s. 676 beträffande makan. — För övrigt bör erinras om det kända förhållandet, att Djurberg livligt intresserade sig för sin hembygds historia och beskrivning och att man säkerligen med fog antagit, att han som nationsinspektor stimulerat Bromans intresse för detta ämne. Själv har Djurberg författat dels en Helsingia illustrata (på svenska), dels supplerande Annotationes historicae (på latin), varur varjehanda utdrag avtryckts på omslag av Glysisv.-editionen (bl. a. H. 7, 8, 11—14). Se om handskrifter och utdrag K. Haegermarck, »Helsingboken», s. 41; A. Forsbom, Litteratur om Hälsingland, s. 27 f. S. 720, r. 13 nedifrån. Om Djurbergs måg Simon Melander (f. 1684, d. 1762) se Hm., D. 1, s. 458; om dennes son Daniel M., 1777 adlad Melanderhjelm (f. 1726, d. 1810), professor i Uppsala, K. Vet.-akademiens sekreterare, kansliråd, se Annerstedt, Uppsala univ:s hist., D. 3: 1—2 (passim, se registret), och särskilt N. V. E. Nordenmark, Fredrik Mallet och Daniel Melanderhjelm, två Uppsala-astronomer (Upps. 1946). S. 720, r. 5 nedifrån. Om Djurbergs måg Magnus Thelaus (f. 1687, d. 1765), vilken först var matheseos lektor i Gävle 1722—34 och sedan teol. lektor med Hille som prebendepastorat, se Lundén, anf. arb., D. 1, s. 280, 282; Hm., D. 2,