972 / 1095

S. 764, r. 22. Kyrkoherde Hans Gevalius nämnes i Hm. (D. 1, s. 477) Johan Gavelius († 1695). Dottern Brita var född 1669. S. 764, r. 23. Lars Lo och Brita Gevalia samt deras barn återkomma nedan s. 815. S. 764, r. 7 nedifrån. Om kyrkoherde Carl Lode se Hm., D. 2, s. 42; hans maka nämnes här Christina Wünerberg, dotter till hovkassören Peter Wünerberg. Jämför nedan s. 815. S. 765, r. 2. I fråga om Michael Erikssons barn torde Bromans här gjorda uppställning näppeligen kunna godtagas. Det finns nämligen åtskilligt som talar för att Petrus Celenius (a) icke varit son till Margareta Bose utan född i ett tidigare gifte och sålunda varit blott halvbror med Nils och Michael Jerf (b och c). Se om Celenius Hm., D. 2, s. 51, där han också anges som halvbroder till Michael Jerf, och ovan s. 635 omtalar Broman själv Celenius som »styvbroder» till Michael. S. 765, r. 5 f. Om Nils Mickelsson Jerf, borgare i Härnösand 1676, rådman 1689–94, död 1699, »en av de mest inflytelserika männen i staden» se G. Bucht, Härnösands historia, D. 1 (tryckt i Uppsala 1935), s. 125 f., 146 ff., 153, 227, 331, 370, 497 osv. Gift 1:o med Katarina Eriksdotter Mört († 1678), 2:o med Anna Margareta Ruta († 1686). S. 765, r. 6 f. Om Catharina Nilsdotter Jerfs make Jonas Petri Nybelius upplyser Hälsinge nations matrikel (ms. U 700 c), s. 115, att han var bördig från Idenor (Hälsingland), blev student i Uppsala 1694 och prästvigd 1700, men »fortuna adversa semper vexatus, diutissime praeconem egit in Enånger», och 1728 blev han spetälsk. S. 765, r. 9 ff. Om Michael Jerf och hans familj se Hm., D. 1, s. 352 och ovan s. 635 ff. S. 765, r. 18. Om Margareta Jerf, hennes man kyrkoherde Anders Baeckner (f. 1688, † 1767) och deras barn se ovan s. 636 med kommentar. S. 765, r. 14 ff. nedifrån. Även i fråga om Michael Jerfs övriga döttrar gäller den redan av Broman gjorda hänvisningen till s. 636 f., vartill må fogas en erinran om kommentaren, där sådan förekommer. ’Tillsatsen eller Bihanget.’ S. 767 ff. I fråga om Bure-släkten, som redan framskymtat något på tal om släkterna Grubbs och Halenii ursprung (kommentaren till s. 620 f. och 642) och som ytterligare kommer att beröras här nedan (s. 771 f. med kommentar), är det att märka, att Broman tydligen utan någon kritik accepterat den Bureska släktsagan om Fale den äldre i Byrestad och hans ättlingar, en sällsam fantasiprodukt, som för längesedan av den historiska kritiken förvisats till legendernas luftiga värld – om denna sagas ursprung se L. Bygdén, Om ursprunget till den historiska myten om Fale Bure (i Samlaren, Årg. 11, 1890, s. 43–75). I viss utsträckning har Broman också gjort bruk av den av Johannes Bureus uppgjorda ärorika och genom hela medeltiden förda genealogin över släkten. Själv har han ägt en dylik stamtavla – en 'Bureana genealogia mscpr.' förekommer i den i Stockholm 1757 tryckta