Automatisk teckenläsning (OCR)
Detta är datorns automatiska avläsning av fraktur, inte originaltexten. Den kan vara helt oläslig och innehålla stora fel. Läs originalbilden till vänster.
Hustro Anna lydit stor missväxt, hennes man längesedan död och
hon varit allena vid hemmansbruket, hvaraf kommit är, att hon mtet
mägtat jorden bruka som sig bordt, åger nu hvarken häst eller ko, är
skyldig 140 daler.
Hustro Agnis [lika], är skyldig 140 daler.
Hustro Kerstin; hennes man varit 3:dje Mans knekt, som döder biet,
°eh hon sedan brukat hemmanet utan någon mans hjälp.
— — inom 3 års förlopp mist 4 st. hästar, där uppå han ännu
100 daler är skyldig; rest 170 daler.»
Och så fortsätter redogörelsen gård för gård. .
K. Maj:t medgaf att landshöfdingen, såsom uti sådana fall vanlig
P'ägar vara, skulle låta dem åtnjuta någon förlindring på deras utlagor.
1 början af år 1680 gjorde allmogen uti Delsbo, Ljusdal, Färila,
Högdal, Jerfsö, Arbrå och Undersvik anhållan att K. Maj:t med nåd oc i
mUdhet måtte förmärka det besvär dessa hans undersåtar alldraunder-
uånigast insinuerade: »Förledne sommar tillfogade Herr Ofversten Hög
välborne Gref Leyonhufvuds Regemente oss fattiga skattedragare en stor
skada, förnämbst med hästars borttagande och fördärfvande, förutan at-
sWliga våldsamheter», och ehuru Hans Nåde Landshöfdingen därvid gjort
allmogen allt bistånd, hade de dock icke erhållit förnöjmng för den stora
sWda som åsamkats dem, utan nödgades de fly till Kongl. Maj:t me
underdånigaste bön och tillförsigt om hugnelig resolution.
Tidigare, år 1675, hade en stor hop artilleri- och trosshästar uttagits
. dem, för hvilka betalning hade tillsagts dem efter gode måns varde-
"ug uti de officerares närvaro som affordrat hästarne; men när de kommo
ll'l Jämtland, gjordes en ny värdering, på somliga hästar hälften ringare,
«varefter ersättningen utgick. Supplikanterna anhöllo alltså underdånigast
W få åtnjuta den första värderingen till godo, »hvilken ock var nog ringa».
Genom 1647 och 1664 års skogsordningar hade regeringen vidtagit
sh'ånga åtgärder mot svedjande och öfverdrifvet skogshygge, som ansågs
satta virkes- och koltillgångarne i fara. Detta drabbade främst de finska
Kolonisterna på storskogarne, särskilt där bruken syntes komma att lida
otrång; men även den gam)a svenska bondebefolkningen fick vidkannas
'nskränkning i rätten att svedja på egna skatteskogar, hvilket blott fick
s e efter erhållen tillåtelse af landshöfdingen.
Genom resolution på allmogens i Helsingland besvär vid 1680 års
'ksdag vägrade K. Maj:t att medgifva befrielse från böter för olotligt
Ugshyggei ty Skogsordningen skulle gälla för hela riket. .
Emellertid synes allmogen i vissa delar af landskapet ej hatva agi
h! iSä .noga med åtlydnad af skogsordningens bestämmelser. Kari Xl var
, cK ej den som lät leka med sig i dylikafall; den 4 mars 1686 aflat
u till landshöfdingen en bister skrifvelse: »I hafve låtit undersöka om
aöi °lafliga svedjande som allmogen i Skog, Sörala, Moo, Rägnsjö, oi-
Pti a’ “one, Enånger och Niutånger socknar i Helsingeland hafva törotva .
afllräl de f°rebära deras oförstånd, att de intet ha annat kunnat örsta
i f ugsordningen, an att de uppå deras 0<dl skaUeskogar Ie
f.. va magt att rödja och rensa skogen till mulbete. Så hade likväl de
. W"1! ge sig an hos Eder och sökt tillstånd därtill, och intet utaf
tifi t1*" taga sig sådan dristighet uppå------------De skola fuller slippa
a betala Vår andel af böterna, som de äro fällda till, Fiscalens for-