Bild 969 / 989

behållen, men dock androm till sky och varnagel, härefter med sådant att afstå, plikta något med kroppen; Och befalle Eder fördenskull härmed Nådeligen att 1 låten dem löpa några gånger gatulopp hvardera, som 1 finnen att det någorlunda kan svara emot hvars och ens broit och förseende.» Detta såg ju rätt betänkligt ut, men saken synes hafva ordnats utan någon allmän afbasning. Några veckor senare företog nämligen konungen en rundtur upp till Jämtland och därifrån vidare genom Värmland och Nerike tillbaka till Kungsör. På uppresan stannade han ett par dagar i Söderhamn och måtte där hafva sammanträffat med talemän för socknarne, ty i en resolution utfärdad därstädes den 29 maj medgafs, med anledning af allmogens i Norra och Södra Helsingland anhållan, att de skulle be­ frias från det ålagda straffet för olaga skogshygge och svedjefall, såsom ock att få något litet årligen svedja och rödja till deras uppehälle på deras egna skatteskogar och inom deras egna råmärken. Dock tillfogades en allvarsam åtvarning, att de härefter skulle taga sig väl till vara. Vid den riksdag, som hösten samma år hölls i Stockholm, bönföll allmogen från Heisingland, alt det måtte efterlåtas dem som hade skog att rödja till mulbete att utan särskild ransakning svedja för sex kannors utsäde på deras egna skatte- och fäbodskogar, men nu resolverade K. Maj:t ett bestämdt afslag. 1680 års reduktionsbeslut sträckte sina verkningar äfven till Helsing- land. Krigsrådet Gyllenhoff vid reduktionskommissionen i Väster-Norrland hade seqvestrerat alla donationer i hemmansräntor och anslag al kyrko- tionden. Några större dylika funnos ej men desto flera sådana som ut- gingo till uttjenta civila, militära och ecclesiastika tjänstemän af alla grader, från landskamrer, häradshöfding och major ned till soldater och båtsmän, samt till änkor efter tjänstemän. Något ordnadt pensionsväsen för em- betsmäu och andra fanns ej på denna tid, men där ömmande omständig­ heter förelågo ordnades saken från fall till fall, oftast genom beviljande af skattefrihet å egna hemman eller hemmansdelar eller genom anvisning på andra hemmansräntor eller på vissa tunnor spannmål ur närmaste kyrko- herberge. Åtskilliga donationer härflöto ända från drottning Kristinas tid. Genom skrifvelse af 27 okt. 1681 till landshöfdingen meddelade ko­ nungen, att dessa lifstidsfriheter och donationer visserligen på grund af sist hållna riksdags beviljade reduktion borde återkallas, såsom på förbjudna orter situerade, »men som VVi däremot förnimme, att de till största delen intet lära kunna hafva något att subsistera af där de sådane bénéficia all­ deles mista skulle, ty hafve Wi tagit sådant uti ett nådigt betänkande och för skäligt funnit alle sådane friheter, som de härtilldags åtnjutit hafva, således moderera, att donatarierne allenast ordinarie räntan skulle behålla, men allt det extraordinarie återkallas under oss och Kronan.» Reduktionen aflöpte således inom landskapet jämförelsevis lindrigt för de kretsar som berördes däraf. (Forts.) Första delens 9:e häfte kommer att innehålla fortsättning af Æscu lapius Helsingicus. - Aa ? ------ Uppsala 1939. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 38785