Sida 990 i originalet

990 S. 856, r. 10 nedifr. ff. Om Petrus Bergqvist (d. ä.), komminist. i Järvsö, och hans familj se Hm., D. 2, s. 155. När han här (i Hm.) uppges i sitt i:a gifte ha äktat »Brita Wickman, Pastorsdotter i Gnarp», beror väl detta på förväxling med brorsonen P. Bergqvist, adjunkt i Gnarp (se Broman). S. 856, r. 6 nedifr. Om Andreas Bergqvist se Hm., D. 2, s. 394 f. S. 856, r. 4 nedifr. Om Olof Lockner se Hm., D. 2, s. 155. S. 857, r. 12. Om komminist. i Sånga, Upl., And. Morin (f 1715) se Hm., D. 3, s. 81. S. 857, r. 12 nedifr. Över släkten Werfving — vars namn företer flera olika stavningar — föreligger hos Sehlberg (D. i, s. 600) en släkttavla, som av allt att döma till avsevärd del synes vara uppgjord på grundvalen av Bromans här lämnade uppgifter. (Om Bromans meddelande till A. A. von Stiernman se straxt här nedan.) S. 857, r. 11 nedifr. Om Peder Jonsson Verfving och hans maka Catharina Brunnera, dotter till kyrkoh. Olof Eriksson Brunnius, se även ovan s. 833. S. 857, r. 3 nedifr. ff. Till de förhållandevis utförliga uppgifter, som Broman lämnat om Jonas Werwing, kan ju tilläggas en erinran därom, att hans placering 1685 som assessor i Antikvitetskollegium (resp. -arkivet) var förknippad med det honom lämnade uppdraget att fortsätta den serie av historiker över Vasakungarna, som påbörjats av Tegel, Ægidius Girs, Arnold Johan Messenius, Johannes Vide- kindi m. fl. genom att författa Sigismunds och Karl IX:s historier, vilket han också utförde. Hans verk förblev dock otryckt fram till mitten av 1740-talet, då det utgavs av A. A. von Stiernman i två band (Sthm 1746, 47). När Stiernman var sysselsatt med detta editionsarbete, vände han sig till Broman, med vilken han tidigare haft förbindelser, med begäran om upplysningar om Werwings släkt. Med brev av den 11 mars 1746 (orig. i UUB ms. G 265) tillställde Broman honom också dylika, i huvudsak överensstämmande med vad han här i sin Ættqvisl sammanställt rörande Jonas Werwing och hans närmaste anhöriga. Stiernman återger också det mesta härav i sitt 'Förrspråk’ till editionen (ark e 1) och erkänner uppgifternas proveniens genom att i en not ge uttryck åt en förmodan, att ytter­ ligare upplysningar om släktens medlemmar »lärer med nöje läsas i den lärde Probstens i Hudwigswald, Mag. Olof Bromans Ättqwiszel af de förnämsta stamträ 1 Helsingeland, enär det utkommer i det allmänna dagsliuset» (Om det namn, som här användts för B:s arbete, se närmare nedan s. 1003 Tillägg o. rättelser). Vad åter Jonas Werwing beträffar så får det nog sägas, att den nimbus av samvetsgrann och självständig historisk forskare och författare, som på grundvalen av hans nämnda verk tillagts honom, detta bl. a. av Fryxell, numera tämligen fullständigt förbleknat efter den kritiska analys, som Verner Söderberg under­ kastat arbetet och arbetsmetoderna och som givit vid handen, att stora partier helt enkelt avskrivits ur Arnold Johan Messenii arbete, att andra utgöra över­ sättningar ur Johannes Messenii Scondia och att de tillsatser författaren själv gjort tillkommit skäligen lättvindigt, vadan verket ifråga kommit att framstå som en i hög grad osjälvständig kompilation. — Av litteratur rörande Werwing må nämnas Biograph, lexicon, Bd 20 (1852), s. 195 f.; V. Söderberg, Historie- skrifvaren Arnold Johan Messenius (akad. afh. Ups. 1902), s. 91 ff. och passim; H. Schück, Kgl. Vitterhets hist. o. antikvitets akademien, dess förhist. o. hist., 2 (Sthm 1933), s. 87 f., 220 f., 228, 245, 250 ff., 258 f., 261; 3 (1935), s. 38, 249;