Sida 991 i originalet

991 4 (r935)> s- 11 f-; Elgensxierna, 8, s. 755. Jfr även för ovanstående S. Bergh, Ur Anders Anton von Stiernmans brefväxling (i Personhist. tidskr., Årg. i8, 1916, s. 34—53), s. 46 f. S. 858, r. 3. Jonas Werwings maka Sara Brodina var dotter till biskop Joh. Brodinus i hans i:a gifte, med Elisabeth Emporagria, se Muncktell, Westerås stifts lim., D. 1, s. 40. När hon efter makens död avlämnade hans manu­ skript, som infordrats, gjorde hon 1704 framställning om att detsamma skulle befordras till trycket och bereda henne någon ekonomisk vinst, men med hänsyn till de granskningar m. m., som måste föregå publiceringen, ställdes tryckningen på framtiden. Emellertid gjorde Fru Sara en ny framställning och det så sent som 1728, men trots att medgivande då utverkades på vissa villkor, kom tryck­ ningen ej till stånd, förrän Stiernman som nämnt 1744 tog saken i sin hand (se V. Söderberg, anf. arb., s. 92 f.). S. 858, r. 10 ff. Jonas Werwings son Peder blev, som Broman anger, officer, se om honom Elgenstierna, 8, s. 755, ävensom A. Lewenhaupt, Karl XII:s officerare, 2, s. 751. S. 858, r. 13 ff. Sonen no. 2 Johan Gabriel Werwing (f. på 1670-talet) blev kanslitjänsteman och diplomat; hans verksamhet som sådan, liksom hans levnads­ öden överhuvud, har utretts av Sten Landahl ,’Johan Gabriel Werwing. Bidrag till en 1700-talsdiplomats biografi’ (i Personhist. tidskr., Årg. 42, 1943, s. 44—69) med där anförda källor och litteratur. — Han gjorde sig även ett namn som skald, högt skattad av sin samtid; Hanselli har i sin serie Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare, D. 4 (Ups. 1866), s. 305—330 sammanställt vad som då var känt av hans poetiska alstring, men hans egenhändiga samling finnes i UUB:s handskr.-samling (ms. V 40). Om denna och om författaren se särskilt E. Lewen­ haupt i Samlaren, Årg. 1 (1880), s. 5—57, vidare E. Wrangel, Det carolinska tidehvarfvets komiska diktning (akad. afh. Lund, tr. Wexiö 1888), s. 208 ff.; samme förf., Frihetstidens odlingshistoria (Lund 1895), s. 218 f.; H. Schück i Schück o. Warburg, Illustr. sv. litt.-hist., 31e uppl., D. 2 (Sthm 1927), s. 387-—389 (o. passim, se regist. i D. 5); M. Lamm, Olof Dalin (akad. avh. Upps. 1908), s. 70—78 och passim (se regist.). Även G. Castrén berör Werwings diktning i olika samman­ hang i Stormaktstidens diktning (Sthm 1907), så t. ex. s. 19, 109, 146, 166. S. 858, r. 16. Om Olof Werfving se Hm., D. 1, s. 163. S. 858, r. 20. Om Lars Werfving jfr ovan s. 682. S. 858, r. 12 nedifr. Om lantmätaren Joh. Werfving och hans maka i i:a giftet se ovan s. 788 med kommentar. S. 858, r. 5 nedifr. Lars Gæver var förmodligen en broder till Johan G. (f. 1668, J 1723, Hm., D. 2, s. 485), som var »född i Segersta af bondfolk» och blev kyrkoh. i Årsunda (Gestr.); han nämnes här ovan s. 608 och 829. S. 859, r. 6 ff. Om Lars Schalberg och hans maka jfr ovan s. 854. S. 859, r. 12. Sonen Olof Schalberg (f. 1733, f 1804) blev student i Upsala 1753, mag. i Åbo 1757, docent därst. 1758, adjunkt i fil. fakulteten 1771, biblio­ tekarie 1778 och professor i logik och metafysik 1779. Vann emellertid ej något större anseende vare sig som filosof eller universitetslärare. Se Åbo akademis studentmatrikel å nyo upprättad av V. Lagus, Avd. 2 (Hfors 1895), s. 114; Th. Rein, Filosofins studium vid Åbo universitet (Hfors 1908; Åbo univ:s lärdomshist., 10), s. 193, 196 f.