Automatisk teckenläsning (OCR)
Detta är datorns automatiska avläsning av fraktur, inte originaltexten. Den kan vara helt oläslig och innehålla stora fel. Läs originalbilden till vänster.
992
S. 859, r. 19 ff. Om Sara Werfving och hennes män Lars Andersson Gris
och Nils Wikegren se ovan s. 711 och 792 (i senare fallet med kommentar).
S. 859, r. 14 ff. nedifr. Rådman Jacob Larsson Werfving (f 1737) åter
kommer jämte sin familj här nedan s. 871 f.
S. 860, r. i ff. Peter Werving blev student i Upsala 1734, men begav sig
hösten 1737 till släktingar i Östersjöprovinserna, där han anslöt sig till den herrn-
hutiska rörelsen. Detta föranledde honom att bege sig till Jena och Marienborn,
den senare orten ett av brödraförsamlingens högsäten. Här blev han snart nog
prästvigd och verkade, som Broman känner, någon tid som församlingsföre
ståndare i Peislo, men mest som lärare vid pedagogien i Weissenborn. Så små
ningom drogs han med i den starkt svärmiska riktning, vari rörelsen vid denna
tid — den s. k. sållningstiden — urartade med en hart när otroligt frossande sårkult
m. m. Och när han med sin i Tyskland vunna hustru 1745 återvände till Sverige,
kommo dessa makar att starkt medverka till att denna osunda riktning fördes
över på de svenska kretsarna. Här blev så Werving ledare för rörelsen i huvud
staden och i östra Sverige alltifrån 1745 till 1751 och utövade denna ledning på
ett sätt, som icke kan sägas ha länt rörelsen till båtnad. Åtal undgick han visser
ligen men var vid flera tillfällen föremål för de kyrkliga myndigheternas miss
tankar. Detta blev — jämte hans sjuklighet — anledning för honom att lämna
Sverige på våren 1751 och bege sig till Herrnhut, där han efter några år gick ur
tiden (1755). Av litteraturen må nämnas N. Jacobsson, Från en forskningsresa
till Herrnhut (Upps. 1903; särtr. ur Kyrkohist. årsskr. 1903), s. 53—67; samme
förf., Den svenska Herrnhutismens uppkomst (Upps. 1908), s. 128 ff.; H. Pleijel
i Sv. kyrkans hist., Bd 5 (1935), s. 453—456 och passim (se regist.); Karin Dov-
ring, Striden kring Sions sånger (Lund 1951), 1, s. 72 (med not 82), 76 f. 214, 23g jf.
S. 860, r. 6. Helena Brodin (f. 1697) var dotter till handlanden i Gefle
Anders Johansson Brodin (f 1702) och hans maka Brita Svenonia (f 1738).
Se Sehlberg, D. i, s. 564.
S. 860, r. 14 nedifr. Om kyrkoh. Laurentius Andreæ (Gavelius) Salthe-
Nius och hans familj se Hm., D. 1, s. 386.
S. 861, r. 4 Om kyrkoh. Joh. Wallenius och hans släkt se ibid., ävensom
här ovan s. 766 ff.
S. 861, r. 10. Om kyrkoh. Nils Bång och hans tre giften se Hm., D. 1, s. 387.
S. 861, r. 17 ff. Om kyrkoh. And. Netzelius och hans son Olof Ulfsberg
(Ulsberg) se Hm., D. 1, s. 134. Om den senares maka Catharina Wallenia,
ävensom beträffande yngre generationer av släkten Ulfsberg se närmare här ovan
s. 751 f. med kommentar. (Netzelius hade i yngre år varit apologist vid skolan i
Enköping och medföljt vid dennas flyttning till Hudiksvall 1650, se Nordlund,
Lärare vid Hudiksvalls skola (1934), s. 39.)
S. 861, r. 9 ff. nedifr. Om Andreas Ulfsberg och hans maka Eleonora
Sophia Fraser samt deras barn se ovan s. 752 med kommentar.
S. 862, r. 5 ff. Här förekommande uppgifter om Catharina Ulfsberg, hennes
gifte m. m. förefinnas även här ovan s. 752.
S. 862, r. 15 ff.—s. 864, r. 9. För Johan Salthenius och Magdalena Grubb
samt för deras ättlingar inom släkterna Warg, Löfdal, Wixner, Höglund, Oxell,
Hög, Högvall etc. har redogörelser lämnats redan ovan s. 630—632. En del
notiser föreligga i kommentaren till detta parti.