Automatisk teckenläsning (OCR)
Detta är datorns automatiska avläsning av fraktur, inte originaltexten. Den kan vara helt oläslig och innehålla stora fel. Läs originalbilden till vänster.
892
m. fl., Växjö stifts hm. [1] (Växjö 1921), s. 203—210; H. Pleijel i Sv. kyrkans
hist., D. 5, särskilt s. 527—530, 538 (med noter s. 620 f.); Sv. män o. kvinnor, 1
(1942), s. 168. — Om Bælters maka Ulrika Altea Grundel (f. 1706, f 1791;
omgift med biskopen i Växjö Olof Osander f 1787) se Elgenstierna, 3, s. 187.
S. 578, r. 20. Om Ingrid Jerff, Erik L:son Bælters 2: a hustru jfr nedan
s. 637 (och kommentaren till detta ställe).
S. 579, r. 7. Erik Svedman var lärftskrämare i Stockholm och dog 1793 enligt
[L. M. V. Örnberg], Svenska ättartal, Årg. 11 (1896), s. 124.
S. 579, r. 13. Margareta Larsdotter Balter avled 1740 (K. H-k).
S. 579, r. 15. Om rådman Nils Svensson Berg och hans anhöriga jfr Jensen,
a. a., Bd 1, s. 159.
S. 579, r. 18, 19. Här nämnda personers släktnamn var med säkerhet Tau-
fenwieser el. Teufenwieser (i varje fall ej -weiser). En Anders Benjamin
Teufenwieser upptas av A. J. von Henel, Det anno MDCCXXXV florerande
Swerige (Sthm u. å.), s. 61 som regementsfältskär vid Helsinge reg:te (i Henel
1729: Andreas Teufenvieser).
S. 579, r. 13 nedifr. Lars Nilsson Berg avled 1788, makan Anna Burgera
1763 (Ahnlund m. fl., Sundsvalls hist., D. 4, s. 42).
S. 579, r. 3 nedifr. Huruvida Lars L:son Bälter verkligen nått officers grad
torde få anses ovisst (upptas ej i Lewenhaupt, Karl XlIis officerare).
S. 580, r. 10. Om den legendariske 'Matthias Grefwe til Bäck’ etc., som, av
Broman nämnes på flera ställen (så t. ex. Glysisv. D. 1, s. 51; D. 2, s. 255 f.), och
traditionerna kring honom har det skrivits åtskilligt. Av äldre författare, som
omtala honom, kunna nämnas Sven Bælter (De Helsingia, P. 1, diss. Ups. 1735,
præs. E. Frondin), som åberopar Broman (s. 36 f.), vidare den bekante K. Nison
Lenæus, Delsboa illustrata (Sthm 1764), s. 57, samt den ävenledes med Broman
samtidige Forssa-kyrkoherden Nils Wettersten (f. 1691, f 1759), som i sitt verk
'Forssa och Högs ålder och wärde’ (utg. först 1901, Sthm), s. 122 ff. har åtskilliga
utläggningar rörande detta ämne. Av litteratur från senare tid må anföras E.
Herlenius, En mystifikation (i Personhist. tidskr., Årg. 22 (1921), s. 60—65);
N. Ahnlund, Mattias i Bäck. En sällsam tradition förklarad (i Sv. Dagbl. 1945:
19 febr.); I. Jonzon, Greven i Bäck (i Hälsingerunor, 1950, s. 34—47).
S. 580, r. 9. nedifr. Olof Svensson Floman, Hm., D. 3, s. 211 f. (och flerstädes)
skriver släktnamnet Flodman, som även förekommer i Bromans gravskrift på vers
över mannen, tryckt Ups. 1699 (410; ex. i UUB). I fråga om Bromans återgivande
av namnet är dock att märka, att det parti, som här i vårt tryck utgör s. 580,
581 och första stycket av s. 582, i senare tid omarbetats av förf., som härvid ge
nomfört skrivningen Floman. Det följande partiet, som tillkommit långt tidigare,
har däremot genomgående Flodman. I Helsinge nations matrikel (ms. U 700 c i
Ups. univ.-bibl.) skrives namnet under 1668 19/2 även för den här berörda Olof
med Flod-, men det torde ej vara egenhändigt utan skrivet av kurator. Av åt
skilligt att döma torde också formen Flodman med tiden ha blivit den vanliga. —-
Om Flo(d)mans maka i första giftet Cecilia Fernæa (t 1696 18/12) se nedan
s. 584 f. med kommentar. Hans maka i senare giftet, här och i Hm., anf. st.
kallad Anna Maja (Maria), nämnes av Örnberg, Sv. ättartal, Årg. 11 (1896),
s. 340 Magdalena och i samma förfis Svensk slägtkalender, Årg. 4 (1888), s. 194,
liksom i Hm., D. 3, s. 3 Anna Magdalena, som väl torde vara det rätta; om