Automatisk teckenläsning (OCR)
Detta är datorns automatiska avläsning av fraktur, inte originaltexten. Den kan vara helt oläslig och innehålla stora fel. Läs originalbilden till vänster. Någon AI-tolkad läshjälp finns inte för den här sidan.
Heising i ca.
”Vår Herre såg öfver Helsingland”.
(Ur Domprosten D. Djurbergs anteckningar.)
Det har warit et Språk om Helsingland, så mången skalle gärna weta
orsaken ther til, hwilket sålunda lyder: Jag hade så när sedt öfwer tig,
som Wår Herre såg öfwer Helsingland. Här finnes en och ann.an
mening; dock synes ingenthera träffa in och gifwa wid handen af hwad
tilfälle detta komit är- Man wil säja, at detta öfwerseende är uti Her
rans Nåde, som skrifwit står: oculi domatri super justos, derföre at thettta
land fordom kallades terra justorum eller de lycksaligas boningar. En
annan uthtyder det om försköning, derföre at the haft landet under fri
och egen disposition, när de sin ährliga Skatt uthgöra; utan Adelems
wälde, Förbudna trän, Diur, Fiskerier och mera sådant.
Men det synes, at detta Språk är komit af en förundran, tå det
är händt, hwilket man icke hade tänkt; ty när åthskillige landskap wairit
intagne och bebodde, som rumrikare äro näml. Upland, Södermanlamd
och Westmanland så fans rådeligit jämwäl at bebo Norlanden, hwilket af
de många och stora berg och hällar blef kallat Hälsingland, och folket
Helsingar, qvasi accolæ petrarum, hwadan man än i dag finner namin,
såsom Hälsäter, Hallen, Hälbo, Hälmyra, Hafröhäll; lika som Dalarma
eller Dalecarlia således af de månge Dalar hwilka der bebodde äro, kalllat
warder. Och förmenas dessa Norlands inbyggare, uthi deras tid, mied
en handske full af korn, en yxa och boga som Drfottning] Disa säjies
hafwa rådt och gamle sagan lyder, uthur Upland och Westmanland ut.h-
gångne wara, snarast til säjandes i från Elfkarby, Wesland, Tierp, Wendel,
Nora, Simtuna, Löfstad och Enåker samt der omkring, besynnerligen
ifrån Wåla til Hade i Hedesunda och Walbo och ifrån Gestred i Fröst-
hult öfwer Nora til Fernebo, hwar af Gestrikland är nämt wordet, otch
så widare til Helsingland. In uthi detta Landet synas de hafwa kommit
så wäl wid Siöstranden som til lands; ifrån Tröje uthi Hille Sokn til
Hamrunge /: hwilket har sit namn af Hamn och ång ut sit quasi amgi
portus :/ och Åbyn, sedan uthom Skemningen /: penins. Iucida :/ Itil
Axmar, och Liusne /: a lucendo :/ i Söderala Sokn, och så til Noralia,
och de andra wid Siokanten liggiande orter; således skrifwes Erchiie-
biskop Jacob IlI hafwa rest, och ännu åhrligen [sker]; och så opföire
Liusna Elfwen til Wågsäter, Häggestad, Säfwerstad, Fröluga, Ästuga
Möänge och de flera byar. Skog Sokn war äntå [ej ?] bebygd, utan i de
senare tider, och war i begynnelsen mäst uptagen för diurfång skul, så
framt icke en eller annan by skulle warit bebodd, såsom Lingbo, Långbio,
Hedninge och Tönånger. Men til Alupota eller Alfta synas inbyggaire
wara komne /: ' vix credo ; ifrån Swerdsiö, Orsa och Or öfwer Siöarnie
om wintern :/ för Diurfång och fiske skul, tå the förblifwit qwar ttil
wären och Sommaren, särdeles som ålfisket warit der ymnogt emedain
Woxen löper der igenom. Hwarföre de och en ål hafwa uti sit märkte,
och Ålepotta heter än i dag en ort där samastädes. Jämwäl och fara
dessa Siöwägen til Elfkarby, at hålla marknad, såsom the och i forma
tider hafwa rest icke allenast tit uthan och in uthi landet til bytesplatsem
i Wändel, ther the sina fiske wahror förwändt uthi Spanmål.
Men til lands synas the hafwa kommit åtskillige wägar: såsom ifrå;n
Ofwansiö til Högbo och Uglebo, til Skog, Hanebo, Säderstad, Bold näts,