Bild 1011 / 1045

wall, dit kvinnor och ynglingar plägade komma för att roa sig med lekar och detta i synnerhet på söndagarne. För att förnöja sig utförde de då åtskilliga lekar, några blåste i lurar (tibiis) andra dansade, »till des en gång ett spöke af en omätelig stor högd uti en mans skapnad dem emellan dantzade, at de förskräcktes, blefwo förskingrade, och aldrig mera på det rummet tilsammans kommo». I förbigående må också några ord nämnas om skogstrakten Gläswall (Glyswall): »den ligger i wästersöder ifrån Jerfsiö kyrckia wid pass 2 fierndedehls mijhl. En Finne har åbod t denna wallen, hwilken blef kallad Ghjsfinnen för sin bistra uppsyn och glisande och stierande(?) tänder, hwar af wallen är kallad Glyswall. Somblige (rectius) kalla honom Gleswall för den gleesa skogen som litet derbrede wijd är» (men rättare af den nyssnämnde bistre finnen som lefde där Anno Christi 1630 och till 1640, då man tror att han var blefven död). Efter hans död kom vallen att tillfalla Mårten Olsson i byn Wåga, hvilken sedan kom att kallas Mykiemårten och som var född dalkarl, och Anders Andersson i Öije; de använde den till betesmarker för sin boskap. Fäbodar kallas af de våra dylika till mulbete afsedda platser, »och effter deras lyder är denne wallen ödelagd alt in til denna dag. Ifrån denne wallen förekommer en annan wacker och lustig wall Bursen kallad. Denna wallen har en Finne benämbd Lars Larsson ifrån Finland (aldra först) upprögt, hwilken sedan war der boendes, en stor biörnskytt, så at han ett åhr skiöt 12 st. biörnar». Detta ställe är särdeles vackert och dess behag förhöjes af den närliggande Bursesiön med rik tillgång på s. k. laxöringar. Denne finne blef slutligen nedhuggen med en yxa af Karl Karlsson, en bonde i Bondarfve, som visserligen ännu är i lifvet men tvifvelsutan (ja, och det med full rätt) fått sitt straff af den rättvise do­ maren, som beröfvat honom ögonens ljus. Efter denne finnen Lars Larssons död har stället blifvit jämnadt med marken och nästan öfver- gifvet. På andra sidan rå’n ligger Slafsälraskogen, på hvilken man finner sjön Bossen, och det vill jag lofva, om jag får säga som det är, att det är den sjö i hela Helsingland, som är mest fullproppad med fisk, »s.å at ibland andra stora fiskar, som der äro, fångas der och mörtar som giösar store», långt öfverskridande naturens vanliga ordning. Men Staf- sälraskog kallas dessa fäbodar af byn Stafsätra i Liusdal, »ty de hafwa ock en del uti bolandet med. Den omtalta Siön Rossent sträcker sig så långt som en mil i längden »fast densamme är icke så mycket bred». (Forts.). Tredje delens 6:e häfte kommer att innehålla fortsättningen af: Guds rika fatebur uti Helsinge-Luften (skogsfåglarne). EdT. Berlings boktryckeri A.-B. Uppsal», 1918. Göteborgs BTADSBIBi--IOTEX