Bild 1025 / 1045

Helsingic a. Oration om Helsingland den synnerligen förträffliga provinsen i Nordlanden —------- hållen å Gustavianska Lärosalen i Upsala den 13 mars 1636 af Petrus L. Nerbelius, Hels. [Efter en till »Humaniorum Literarum Sludiosis» ställd inbjudan från Professor J. Loccenius att åhöra orationen följa några inledande hälsningsord, allmänna fraser i den vanliga stilen, af författaren, som därefter öfvergår till sitt egentliga ämne. Petrus Nerbelius blef student i Uppsala 1628, Rector Scholæ i Enköping 1641 och i Hudiksvall 1650, då Enköpings skola öfverflyttades dit. Kyrkoherde i Alfta 1652. Kontraktsprost 1670. Död 1677. Orationen, som torde innehålla den första själfständiga be- skrifningen öfver provinsen, ger prof på svensk fornforskning och trakt­ skildring från tiden före de rudbeckska idéernas öfverhandtagande inflytande.] Namnet Helsingland. Hvad namnet beträffar bör det framhäfvas att »Helsingland» fordom omslöt ett större område utöfver det som nu egentligen så kallas, näm­ ligen äfven de öfriga västernordländska provinserna Medelpad, Ångerman­ land och Västerbotten. På den tiden hade Helsingland sina egna lag­ böcker och sina egna konungar, hvilket framgår af företalet till Helsing- lagen, hvarest följande ordagrannt återfinnes: »Förty är lag skipatt /först af Gudi/ och så aff Konunge wårom medh samtyckia wälborne mannom och allan ahnoganom at goda män nyte terrå specht och wrångwijsa män näffzös til lifftapilsä /till penningz/ hwar effter ty brutt åhru til etc.» Häraf framgår att Helsingland haft sina egna konungar; den danska historiens upptecknare Saxo berättar (lib. 5. Res gestæ), att äfven Jämtarne Iydt under dessa konungar. Helsingarne förvärfvade än ytterligare stor berömmelse genom bragder och krigardygder; genom mod och kraft beseg­ rade de sina fiender, drefvo dem ut ur landet och än vidare ut genom och förbi Öresund, på hvars höga strandvall de uppförde Helsingborg, upp­ kallande det efter sig. Hvad angår det krig, som de förde med finnar, kajaner och kareler, må man väl säga att de voro lyckliga i sammandrabbningen, ja, fastmer fullständigt lyckosamma; de drefvo nämligen bort dem och intogo därefter deras boplatser, detta enligt gamla sägner som bibehållit sig hos de be­ segrade. Allt sedan dess tala de flesta nybyggare i norra Finland och Kajana méd brytning på helsingemål. Komma vi så till Nyland, är det då ej så, att dess befolkning kan härleda sig från Helsingland? Jo, för visso; det kallas nämligen Nyland, ej emedan det förut låg ouppodladt, ty först bodde där finnar och kareler, hvarom vittnesbörd Iemnas af ett flertal finska namn på byar och platser därstädes, utan däraf har det fått sitt