Bild 1026 / 1045

Enamn, att det nybyggarefolk, som nu bor där, gåfvo det namn med hänsyn titill de tidigare trakter som de själfva nyligen hade öfvergifvit. Efter fifiunarnes och karelernas fördrifvande intogo nämligen helsingar dessas h boplatser och öfverflyttade dit såsom nybyggare. Af dessa uppkallades ääfven en stad Helsingfors och en socken Helsinga. Man må väl frågar finns det någon, som ej känner till, att det var 1 helsimgarne som allra först hämnades Sancte Erics död, då denne af Henrik fSkateler, danske konungen Svens son, blev dödad år efter Christi börd 11160 på själfva Christi Himmelsfärdsdag? Som sagdt, helsingarne voro c de förste som åstundade att vedergälla detta mord; längre fram anslöto s sig till dem andra svenskar med samma syfte och samverkade till att 1 Henrik Skateler och hans son med hela deras här blefvo slagna och tillintet- ^ gjorda. Den kyrka, ej långt härifrån Upsala, som heter Danmark, har t uppkallats efter dessa danskar och uppbyggdes på slagfältet med använ- < dande af det vunna segerbytet. Därjämte funnos fordom inom helsingarnes område ganska många s starka kämpar och dristiga knytnäfsfåktare; Hartben var ju 9 alnar lång ( och hade 12 jättestora kämpar till vapenbröder; vidare Ansgrim och i Arverod, hvilkas krigiska tapperhet och öfvriga lysande bragder framhållas ; av gamla berättelser. Bland andra, utrustade såväl med jättelik kropp f som den största tapperhet, berömmes i synnerhet en vid namn Starkather i såsom den förnämste i alla krigiska dygder, bekant i hela Europa genom 1 beundransvärda hjälteegenskaper och ständiga segrar. Han var av hel- f singisk börd, ej af tavastisk eller estnisk, såsom några påstå, hvilket Johannes 1 Magui bevisar såväl genom historiska uppgifter som dessmera genom tol­ kandet af hans rent svenska namn; Stark betyder nämligen kraftig, 1 karlavulen, oförskräckt, liksom skulle man säga »den kraftige athern», hvilket på tavastiskt eller estniskt språk borde heta Wege ather. Samma : skäl gäller hans fader Storwerch; om han varit af estnisk härkomst, hade han uppkallats Sureioerch. Denne Starchater tågade genom många länder, i nedgjorde nästan oräkneliga jättar och kämpar, deltog i många högst blodiga 1 krig och förskaffade alltjämt seger åt det af honom anförda partiet. När han kände huru den inträdande ålderdomen försvagade hans krafter, besjöng han i ett kväde (han var nämligen synnerligen skicklig i att sammansätta dylika på sitt modersmål) i kort sammanfattning hela sitt lefnadslopp (detta kväde har Saxo sedermera återgifvit på latin); därefter uppräknar han sina stordåd och sina lysande bragder och gör till slut en sammanfattning i följande ord, »Hvi dröjer jag? mina bragders tal kan ingen räkna; minne och krafter skulle ej förslå därest jag ville genomgå och prisa allt hvad jag med mina händers kraft har utfört; allt sammanräknadt blir mer än mun och läppar kunna förtälja. Mitt verk betvingar ryktet; vältalighet till korta kommer, om mina stordåd den skall mäta ut.» Trött af en lång lefnad (han genomlefde en tidsrymd som var tre gånger andra åldringars) valde han att frivilligt gå döden i förväg, på det ej en gubbaktig svaghet måtte komma hans vunna rykte att förblekna. Fördenskull bjöd han Hather 120 marker guld, därest denne ville taga hans Iif och dymedelst hämnas sin fader, som en gång i tiden beröfvats honom af Starchater. Hather tillmötesgick kämpens begäran; dennes afhuggna hufvud bet sig då stadigt fast i marken, därigenom Iemnande ett sista vittnesbörd om den nyss lefvandes trotsiga mod. Härmed må vara nog taladt om Helsingland i dess vidare utsträckning.