Sida 133 i originalet

[Il: II: 9. Ljnets tilwärckning.J 133 på miölqloarn til JEuggljiuIet, raeb en Ijattb fioef at braga tljenna Suiten omfring; jom tljetta märftljget fallaS; odj tberföre bulta gantet är intet annat t)är mib; unbantaganbeS bulta eller bångia Hjnlqavfwan tit miuft inflag; än at rulla garnet, 5. 6. 8. 10. tråar i jänber, omfring tljenna Suiten, när 5. 6. 8. 10. ft: af förenämba ntqftfotter tit: A. äro ftätta jom en femicivcel til tljet loärcftpget meb tljeraS omlöpattbe Ijårftoor. C. Kan-bålar, eller ©långe-bålar, är iljet toärftljg af trä, Ijioar omtring fielfma toäftoené upräntting ftälles eller flängeS; anten fqrfatttige, eller 6 à 8 fantige — jom ,fjollänbartte brula; minbre eller ftörre, alt efter beljag, odj rmnet fan mebgifioa, Ijioareft tljetta arbetet ffal gå for ftg; 6. 8. 10. 12. alnar t circumferencen; altfortîjenfïul bör man noga märcfa odj öfjioejrflå meb garnet ljum mäng Ijtoarf upränittgen attläggeS på tljefa Diäntteljäljlar, od) loäitba igen meban tjber är, at SBäfioen må itå båbe långben od) brebben, Ijioilfen brebb räcfnaS efter Pafnnan-- talet, itätnl. . . . Ijioar af är lät at aftaga at ju flera tråar man i jänber ränner meb, ju jnarare ffer upräningen; men intet tljerföre bätre, utan jnarare loärre odj binbigare. ptoarföre brufaS od) tjär mib tljen jå itämba Kånfpån jom är et tunt bräbe, meb jmå flät Ijåljl rabtalS genombårabe, igenom fnotlfa upräningé tråarne Iefa när tlje rullaé fring Diänneljätarna, äfioen i mifja grep afbelaö när tlje fomtna til tlje jå fallabe ©Fel= ell SHtljo- tvåen, fjioilfa et mib Ijioartfjera änban af Dtänfjälarne fäftabe fållas. D. "Kanne Håban är tljet inftrument af trä, Ijtoar uti anten tljet tiijftabe garnet läggeS uti fina Voifja jmå afbelabe rum; eller Diullarne fättaS, när upräningen går för ftg; 3 forna tjber loifte man Ijär intet af jåbant beqioämt märcftpg, utan man måfte i ftätlet brufa åt Ijtoarje nijftan, loppar, ffålar ocfj annor jmå färitl, rabetalé fring om arbetaren ftälte. Seban upränningen jålebeS gått för fig på Diäntjälarne, ombeioaraé nteb famanfnljtanbe roäl ©feUtjcforne, odj beta ftrången, jom od) b)är fallas wåf.-nnnpa ; fittiaS eller länfetalS tageS neber, jamt i fönoar IjålleS til tljeS tljen fommer at IaggaS på SÖäfftolarna. E. WaLftolav finitaS icäl fjär åtffillige, jomlige ftörre, jomlige jmärre; 5>orf intet jå bigre jom i fpollanb, Ijfiuät näftan Ijfe giorbe i mång ftpcfe, förutan tlje albrajämfte IjoS tlje fattiga, äfioen tlje älfta fjär i lanbet, Ijioilfe Ijafioa loarit af ringa märbe, v. g. utan Suit, etc. aIleuaft et litet trä i ftätlet, toib Ijioilfet SBåfrumpan efter Ijanben fäfta= beS, utan at IjeIa fträngen omfring Suiten ioefla od) loinba; etc. etc. Slljefa Söäfftolar böra mara til alla fina belar, af längben, ljögben odj brebben ntpcfet mäl proportionerade odj jamanjatta; Ejioilfa belar; fåfom