Sida 747 i originalet

[Chloris Helsingica.] 747 ,Sontmlc til oivalbuga Jlâfaren. §: 1. Snteban Jtaturfenë §erre oclj aile sJJteniffors grälfare befaller Ifoatjom oclj enont af off, at jîaba, a, liljorna, b, få marFene, c, Intru tl>e nmjca; Sjmilfet tool oftaft toarber fåmint, od) årl. förtunnat, få 15 Sönbagen efter ,fj. TTrefal [bigljetss] §ögtib; ÜDîen beïl[agltgen] förfum[tn]at ide allenaft af gemena fjofenont, font litet lära fått naturfenå biuffjeter; enbaft af fägner; utan odj, ttjet toärre är, af fåbana, font ömnig tilfällen, för« mögenl)eter, tib ocf) råbrum Ijaft, at fåban äbel fännebom in()äutta od) lära, beïê toib fjög Scholar; i ftället för tf)e öftoerflöbiga logiffa ter­ mer; beïê af egen flit, uti tonftärfarne Örtaffrifmareé lärba böder, ocf) tflil. Så at ingen ännu f)är i lanbet; få ml) fet mig Foeterligit är; Kjar giort fig ntöbon, lanbfen§ örter at uftedna, än fiber fött tt)era§ mång= falliga nfttigljeter at utforfïa; Sljet bocf månge å anbra orter beröml. låtit fig angelägit mara; jämtoäl för Säro ftånbet, eller jßräfter, an« ftänbigt; fåfom måre Sttjrfolärare Gerhardus, Dannhaverus, Calovius, Langius, Waltherus, Fechtius od) ftere, enhälligt mebgifma. §mar af fjänber, at när främfor; font oftaft fter; infalla anten få folt eller fä, måfte fåbane förfumlige ftå råblöfe ocf) fjanbfalne, utan at tunna bruta något til Sätebom, el)trat mäl, näft @ub§ tjiälf, Ifiälfreba tunbe mara mib fjanbena, järnmäl af tfjet font mäjer uti milba ffogen, od) unber fotterna tramfaé. sJHtförtl)enftul at mifa min lljbno, od) tärlet til fäberneslanbet, fjar jag, få mffet giörl* marit, at fFåöa få; bod flere a, Matt: 6:28. xaxairåö-exe. Luc: 12:27. xaxavoTjaaxs. Lat: probe considerate, animadvertite, discite; vid: Lex: Græc: v,aià h. ). intendit fignificationem; Gloff: Phil: Sac: lib: III. Tract: VI. Luth: Schawet. Non narrative hœc tantum ponit, fed ad inspectionem et considerationem eorum in rerum natura nos invitât. Chemn: Har: Ev: in h: 1: c. îttl at tnarba Idrbe af tfem. ScfFabet- meb gobt eftcrtânFanbe. Doct: Gezel: in h: 1: c. b, Kpcva, lat: Lilia; ponit fpeciem pro généré, voce Liliorum\, qvemvis elegan- tiorem florem intelligens; Hunn: in Matth: ^ntet gtdë pd jorbett dr, font icte ftal itptftnba uti of en bagetiçr @ubêfrucl)tan. vid: Joh: Adam: Oliand: Deus repr: in lum: Nat: c, Aypoo. est Hebraismus: Iilia agrestria. Luth: auf bent felbc. Nec otiofe addit: Agri; qvod hortenfia lilia nonnihil debere videri poterant curæ hu­ manas; Aug: Mariorat: in Matth: 1. c: unde Æfopus terrain dixit genuinam et veram matrem herbarum filveftrium, qvas ultro magna ferret copia; hortenses vero flosculos terram habere novercam, ut qvos, poll longum ho- minum laborem, vix progerminaret. 3cFe allenaft tfent font trdpa t örta> gårbar, eller t Frvbbefdngcrna ivarba fFötta; utan utb på marFene ömntgt tttdpa. Doct: Gezel: in 1. c.