Sida 939 i originalet

Efterskrift. Om Bromans-editionen, dess tillblivelse och historia. Av Anders Grape. Det förunnades icke Olof Broman, den trägne och kunnige mångskrivaren, som bokstavligen tycks till väsentlig del ha levat sitt liv med pennan i näven, att under sin livstid få se någon nämnvärd del av sin produktion tryckt. Bortsett från hans två akademiska avhand­ lingar (1698 o. 1703), ett par små uppsatser i And. Celsius’ almanac­ kor, ett av Abr. Bäck utfört sammandrag av hans berättelse om blod- soten i Helsingland (infört i K. Vet.-akad:ns Handlingar 1749) och ett par andra småsaker, blev det sålunda egentligen blott ett antal — visserligen ett rätt betydande sådant — av hans talrika person­ skrifter, alltså bröllopsdikter, begravningsskrifter, stenstilar o. Iikn., som kommo under tryckpressen. Otryckt förblev däremot praktiskt taget hela den omfattande produktion han ägnat sin hembygd Helsing- land, vilken sedd som helhet åt denna provins ger en belysning, som i fyllighet och mångsidighet icke överträffas av något annat verk inom 1700-talets topografiska litteratur. Det må erinras om att redan huvud­ arbetet, själva Glysisvallur i dess tre delar, från eminent sakkunnigt håll betecknats som »ett av de förnämsta arbeten ur kulturhistorisk, etnografisk och topografisk synpunkt, som vårt land äger över något landskap» (Prof. Sigurd Erixon). Visserligen vet Broman själv att 1730 på tal om Glysisvallur berätta, att den svenskfödde juris profes­ sorn i Greifswald Christian Nettelbladt (adlad von Nettelbla, se­ nare riksfriherre m. m.), känd bl. a. som urkundsutgivare, skulle ha varit betänkt på att trycka Glysisvallur •—• vilket då väl skulle ha skett i Nettelbladts samlingsverk Schwedische Bibliothec (1728—36) —• men tydligen har detta stannat vid blotta avsikten. Man kan med fog ställa den frågan, om ej från Bromans egen sida något mera påtagligt åtgjorts för att åvägabringa en publicering. Här­ till kan svaras, att han åtminstone i yngre år tycks i viss mån ha verkat