Sida 956 i originalet

956 Efterskrift Det låg ju oförnekligen mycket förnuft i detta konventsbeslut (13 febr. 1916 § 10), och det mesta därav härrörde från kommittén själv, resp. från förvaltningskommittén. Nationens månhet om sin egen eko­ nomi var välbetänkt, till och med i högre grad än man förmodligen då anade, ty vargatider voro kommandes, då de stegrade utgifterna för nationshusets uppvärmning m. m. skulle påfordra extra uttaxeringar och driva terminsavgifterna i höjden. Men ur kommitterades synpunkt tedde sig ju nationens inställning knappast direkt uppmuntrande •— den innebar ju tydligt nog, att något vidare stöd från nationskassans sida icke var att räkna med, ej ens som förskott. Rättvisligen bör dock er­ kännas, att det verkligen fanns ett positivt moment i beslutet ifråga såtillvida som nationen tillmötesgick kommitténs hemställan om en in­ tensifierad medverkan från nationens sida ifråga om subskribent-värv- ningen, i det den uppdrog åt e. o. hovrättsnotarien Erik Sall (slut­ ligen hovrättspresident, f 1936) »att å nationens vägnar arbeta för ver­ kets spridning framför allt bland vid akademien närvarande landsmän» och till hans förfogande ställde ett belopp av 100 kr. Vad åter angår bearbetningen av hembygden så hade den alltifrån början bedrivits efter olika linjer. Mest betydde därvidlag säkerligen den personliga värvningen, och på den punkten har man anledning att påminna om den nitiska verksamhet, som läroverksadjunkten Frans Rodenstam (f 1931) nu och senare utvecklade. Att kommitténs leda­ mot A. Grape på Helsingestämman i Bergsjö sommaren 1912 höll ett föredrag om Broman och hans verk1 kunde ju ej betyda mer än en påminnelse om vad som förehades och förbereddes. Men i januari 1914 utsände kommittén, som redan antytts, ett nytt upprop denna gång närmast avsett för ett antal industri- och affärsföretag m. m. i hem­ bygden. Framställningen, som helt flutit ur Hægermarcks penna, innehöll en vädjan om kontant subvention, i det att det belopp som inflöte från ca. 400 subskribenter krävde en utfyllnad om 16 000 kr. (förslagsvis fördelad på 4 år). Kostnaderna pr häfte ha här beräknats till 1 000 kr., varvid det intressant nog visar sig att Hægermarck, för den händelse aktionen blivit framgångsrik, räknat med att en ersättning för renskrivning av manuskriptet samt korrekturläsning skulle kunna utgå med 50 kr. pr tryckark d. v. s. 250 kr. pr häfte. Någon effekt av denna hänvändelse har icke kunnat skönjas, i varje fall icke omedelbart. Ett par år senare 1 Senare i något förändrad form tryckt under tit.: ’Olof Broman. En bygde- forskningens märkesman’ (i Tidskr. f. det svenska folkbildningsarbetet, Årg. 2, I9I3)-