Automatisk teckenläsning (OCR)
Detta är datorns automatiska avläsning av fraktur, inte originaltexten. Den kan vara helt oläslig och innehålla stora fel. Läs originalbilden till vänster. Någon AI-tolkad läshjälp finns inte för den här sidan.
Efterskrift. 961
laga utarbetades på finansieringskommitténs uppdrag av Dag Ström
bäck undergick någon överarbetning och försågs med vederbörliga bi
lagor samt ingavs i sept. 1929 till Kungl. Maj :t, sedan den godtagits
av nationen och underskrivits av inspektor (prof. Otto von Friesen),
skattmästaren (fil. lic. Ferdinand Nilsson) och kuratorerna (hrr
Sten Wahlund, Hans Erik Westberg och Verner Sahlström),
ävensom av redaktionskommitténs ledamöter. Det skulle föra för långt
att närmare ingå på den utförliga, övertygande motiveringen och på de
kostnadsberäkningar som framlades — dessa utmynnade i en slut
summa på 25 000 kr. såsom erforderlig, vilken därtill betecknades som
ett minimibelopp.
På Departementschefens goda vilja behövde man givetvis icke ett
ögonblick tvivla, men redan från början gjorde han oförbehållsamt
klart, att han tyvärr måste anse utsikterna för framgång ganska ringa,
detta på den grund att medlen ifråga i så hög grad redan vore fast
låsta vid understöd dels till de orkesterföreningar, som vid denna tid
startats i olika städer, dels och icke minst till landets provinsmuseer och
hembygdsgårdar. Tydligen var det väl också omtanken om dessa senare
institutioner, som dikterade K. Vitterhetsakademiens inställning, när
den med anledning av remiss hade att yttra sig över nationens fram
ställning. Akademiens uttalande hade nämligen enligt protokoll av den
5 nov. 1929 (§ 218) följande lydelse:
»Ak [ademien] underskattar icke värdet av detta betydande utgivnings-
arbete, men förmenar sig med hänsyn till övriga medsökande, vilkas arbets
program tillgodose rent kulturminnesvårdande syften, icke kunna åtminstone
för närvarande tillstyrka tilldelning av lotterimedel för ett ändamål av
ifrågavarande art.»
Efter detta utlåtande kunde utgången givetvis icke bli mer än en:
avslag. Det behöver icke sägas, att besvikelsen var stor och allmän.
Särskilt grämde det Inspektor, att han ej fått tillfälle att såsom medlem
av Vitterhetsakademien slå ett slag för den sak, som låg honom så
varmt om hjärtat. Hos regeringsrådet Palmgren framkallade utgången
en reaktion i den riktningen, att han, som redan tidigare åtagit sig
kostnaden för det nu 1929 utgivna H. 16, förklarade sig villig att under
de närmaste åren lämna bidrag (à 1 000 kr.) till ytterligare 3 häften.
Och till yttermera visso hade han satt sig i förbindelse med en annan
landsman, generalmajoren Erik Söderhielm, vilken 1890—93 som
ung underlöjtnant vid Helsinge regemente studerat i Uppsala och av
lagt fil. kand.-examen, och föreslagit honom att likaledes i samma skala
Glysisvallur III öl