Sida 963 i originalet

Efterskrift. 903 Ånyo stod man alltså inför en period av overksamhet, framtvungen av bristande resurser. Åtskilliga steg framåt hade man ju lyckats taga .— man kunde ju peka på 22 häften dvs. no tryckark = 1 760 sidor •— men därmed kunde man ju icke fördölja, att till slutmålet ännu ater- stode en högst betydande vägsträcka. Alla enskilda bidragskällor tyck­ tes utnyttjade eller sinade. Och såsom den enda utväg, som ännu åter- stode, tedde sig en ny hemställan om understöd av allmänna medel. På denna front tyckte man sig också kunna skönja, att en viss ljusning in­ trätt eller i varje fall vore på väg. De lotterimedel, som tidigare tilldelats Vitterhetsakademien, hade man börjat fondera, och av dem och de be­ tydande tillskott, som anvisats av riksdagen, framväxte och konsolide­ rades så småningom under 1930-talet och senare den s. k. Humanistiska fonden, avsedd att stödja den länge tillbakasatta humanistiska forsk­ ningen och det efter vidare linjer och en helt annan måttstock än som tidigare gällt ifråga om fördelningen av lotterimedlen. Att omedelbart kasta sig in i den störtflod av ansökningar, som inströmmade till fon­ dens nämnd, vågade man sig icke på. Visserligen brådskade ju det hela såtillvida som ju varje år av dröjsmål trasslade til) den blivande distri­ butionen, vartill kom att Hægermarck var gammal vorden — han hade '937 flyttat till Stockholm — och han borde ju få glädjen att se verket om icke slutfört så åtminstone säkerställt. Men å andra sidan gavs det skäl för antagandet, att fondens successive ökade resurser också inne- bure stigande utsikter till framgång. Och det stod ju klart, att här fick ju ett nytt avslag helt enkelt icke riskeras. Tack vare ny kontakt med Vitterhetsakademien kunde situationen sonderas på ett helt annat sätt än tidigare. Och när det så omsider visade sig. att en så energisk och inflytelserik man som professor Nils Ahnlund, därtill en av företa­ gets mest entusiastiske befrämjare, fått säte och stämma i fondens mäktiga nämnd, då tovade man icke längre. En ansökan från Glysis- vallur-kommittén uppsattes av Grape och ingavs av Hægermarck per­ sonligen i oktober 1945. På motiveringen behöver här ju icke ingås; den hade sin styrka i påvisandet av att vad som ditintills presterats utförts utan något som hälst anslag av allmänna medel, ävensom i en erinran om att man ditintills, ävensom för fortsättningen endast räknat med trycknings- och distributionskostnader, alltså icke med någon ersättning för redigeringsarbetet o. dyl. Det anslagsbelopp, som ansågs erforder­ ligt, beräknades till 15 000 kr., förslagsvis fördelat på tre år med 5 000 kr. om året. Och vid nämndens utdelning i mars 1946 beviljades ett första anslag på 5 000 kr. Det behöver ju icke understrykas, vilken